Wednesday, September 28, 2005

Dop och därefter


Solen sken, flaggorna vajade i vinden, organisten spelade, prästen var snäll, tidsschemat höll, liksom kostymen, gästerna kom från när och fjärran, gåvorna var många och till och med smörgåstårtan var god.

Incidenter? Frånsett att farfar grät så mycket att bilderna blev få och lite suddigare än vad som är hans normala standard, och att Elias är i en fas där han drar i saker - som till exempel de roliga snörena i dopklänningen eller mammas hår (det blev skarpt läge när vi kom fram till psalm 193, fast som tur var hade den ett ganska långt intro, så vi hann trassla loss honom) var det också lugnt. Dopet, när det beskrivs rent formellt, på papper, ser ut att vara en ganska utdragen historia, men i själva verket klockade vi in på under 20 minuter.

På det hela taget en toppendag, även om både mamma och pappa var ganska knäckta efteråt. Det blev en rätt stressig lördag, med babysim och dopdopp inom fyra timmar och med rätt så intensiva förberedelser däremellan.

Söndagen gick väldigt fort.

Det var en ganska så klen Daddy Fool som återvände till jobbet efter helgen, men jag var inte tröttare än att jag tvingade diverse närasittande kollegor att spana in dopbilderna. Någon glädjedödare påpekade att klänningen såg lite... ja, klänningsaktig ut. Ja, nu är det så med traditionerna, för de flesta pojkar är det en begivenhet som inträffar en enda gång i livet, och för övrigt - om Elias en dag själv skulle vilja klä sig i spetsklänning är det hans val, vi älskar honom lika mycket oavsett vilket och han kommer att bli skitsnygg vad han än har på sig.

Smolk i dopfunten: I måndags blev Elias förkyld igen. Om det beror på någon av lördagens vattenkontakter vet vi inte, men SnorFia fick komma till heders igen. Man konstaterar, efter ett par nätter med mer eller mindre regelbundna skrik/snörvel-attacker, att man glömmer bort koliken väldigt snabbt. Vad jag har förstått av andra föräldrar har vi dessutom varit hysteriskt bortskämda under de senaste månaderna, med en relativt stadig sovrytm på åtta-nio timmar, med bara korta avbrott och långt ifrån varje natt (om Elias vaknar till men utan att väcka oss och han sedan somnar om igen - räknas det? En filosofisk fråga nästan i nivå med klassikern "Om ett träd faller i skogen...").

I natt var han tillbaka i rytm igen. Får se hur det går den här natten, i och med att vi låtit hans näsa vila från SnorFia - även om hon är bra för honom, gillar han INTE ingreppet...

Han är inte överdrivet förtjust i tandborstningen heller.
Det är ju så nytt för honom.
Nytt.
Hur många nya saker har Elias framför sig? Och man själv, som förälder.
Det är ett privilegium som får tanken att svindla.

Sunday, September 25, 2005

EXTRA: NU ÄR HAN FUNTAD


Rapport kommer.

Wednesday, September 21, 2005

Suit you, sir!

Nu är det mesta klart inför lördag. Maria Magdalena Kyrka, 16:00, samlingslokalen i vårt hus är bokad, smörgåstårtor beställda, pappa är klippt, om än orakad, och alldeles nyekiperad. Det sista kräver en liten utläggning. Det var ju som bekant kostymläge, och i går - precis när jag bestämt mig för att detta skulle bli dagen då jag for in till Karlaplan på lunchen och satte sprätt på lite besparingar - droppade det in ett mail från outletbutiken ett par kvarter från kontoret. Hösterbjudande på kostymer. Måste vara ödet, tänkte jag, och tog en tidig lunch.

Fyrtio minuter senare var jag 4000 spänn fattigare, men hade förutom kostymen (mörkgrå) köpt två skjortor (en vit, en crémefärgad), 2000-talets första slips (ljusgrå med små diskreta röda... ...mojänger på), en vinterrock (tunn men varm) och ett par finare skor *) (för man kan ju inte gärna gå i sneakers till kostmen?).
Det är shopping för en karl, det.
Mesta möjliga utlägg på kortast möjliga tid.

Elias har också fattat det där, verkar det som. Så snart mamma ska in i en provhytt så börjar han gallskrika. Önskar att jag kunde komma undan med samma beteende, men nädå... ;)

Okej, tillbaka till dopet. Vi har hälsat på prästen, rekat kyrkan, valt psalmer och leasat dopklänningen. Även om vi är agnostiska på gränsen till ateism, känns det på något sätt rätt att ta hela paketet. Det som ska göras ska göras riktigt, som Cornelis skulle ha sagt. Då handlade det förvisso om spriten, men ändå.

Spriten, visst ja. Den är ju inte köpt ännu.

<- 17 centimeter längre än när han föddes. När han inte lutar, alltså.

Halvårskontroll idag (några dagar för tidigt). Alla kurvor ser, efter den första tidens oscillerande, finfina ut. 67 centimeter och 7635 gram, för den som håller koll på sådant. Huvudets omkrets är 45 cm.

Våra två små orosmoment - att bajset oftare är grönt än brunt och att det knäpper väldigt mycket i hans leder - är inget att jaga upp sig för.


( *) skrev "finskor" först i stället för "finare skor", men med tanke på närheten till Silja Line-terminalen omformulerade jag mig för att undvika onödiga missförstånd.)

Tuesday, September 20, 2005

Majsgröt med mosad banan

Vi trappar så sakteliga upp andelen "riktig mat", med varierande framgång. Det finns tydligen några grundförutsättningar för att Elias ska vidga sina vyer bortom mjölken. Han måste vara pigg - det är nog det viktigaste av allt. När man, som igår kväll, försökte ge honom gröten strax innan läggdags svarade han med:
- skrik
- gråt
- hostningar
- kväljningar
- att stoppa fingrarna i munnen och snutta när han såg en skymt av skeden i ögonvrån
- samt till slut att hålla upp plast-haklappen som skydd.

När han väl hade tömt flaskan (ibland måste man veta när man är besegrad!) hämnades han genom att återigen kassera en av farsans t-shirts och somnade sedan sött. Förmodligen med mycket lite gröt kvar i magen.

Intressant att det mesta går ner när han mutas med lite "efterrätt" (läs, typ mangopuré) först. Om det är etiskt riktigt att göra så eller inte vete fan, men så länge inte viktkurvan spårar ur är det väl lugnt?

Och när han är 100% vaken går det som sagt ganska bra, med eller utan mutor.
En sidoeffekt är att blöjhinken börjar lukta väldigt uckligt väldigt fort.

Nu måste pappa också börja bli ett gott föredöme vad gäller maten, men för en 70-talist som var bortskämd hemma, hade otur med skolmaten, hade begränsad framgång på hemkunskapen (chokladbollarna där jag glömde ha i strösocker är en klassiker!) flyttade hemifrån vid 16 och mer eller mindre bodde i en mikrovågsugn till relativt sent i livet...
...ja, då är vägen lång.

Men jag tar myrsteg. I går kidneybönor.
I morgon - vem vet?
Champinjoner?
Tonfisk?
Räkor?
Haggis?

(nej, inte haggis)

Har lite tid på mig ännu, men inte så mycket som man kan tro...

Sunday, September 18, 2005

Piratens förbannelse

Det finns en body i Elias garderob, med en söt liten sjörövare på, som tycks föra otur med sig. Inte för Elias, eller för resten av familjen. Utan för bodyn själv. Den är inköpt någon gång i början av sommaren, och varje gång vi tagit på honom den har den inom kort råkat ut för en "olycka" av något slag. Det är inte så att det inte händer grejer med andra plagg också, men i det här fallet finns det en konsekvens som får en att tänka på spökpiraten LeChucks vålnad och dess envisa hämndlystnad.

Den här gången tog det mer än 48 timmar från första påtagning till desinficering, vilket är rekord med över ett och ett halvt dygn. Så det är bäst att passa på att skriva ner den här onödiga kuriosadetaljen innan förbannelsen är bruten för gott.

Över huvud taget har det varit en dag fylld av kroppsvätskor. Och vi som hade tänkt skippa tvättandet den här helgen. Idag har arme far blivit nerspydd (måste ha varit en halv nappflaska som kvickt kom upp igen med en sanslös ljudeffekt, typ BROAAAÄÄÄK), nedkissad och med knapp nöd undvikit att bli nedbajsad vid det mest kaotiska blöjbytet sedan man var nybörjare.

Katten har förresten spytt, hon också.

<- Ja, vad fan säger man? Som fisken i vattnet...

Mellan skötbords-, golv- och gubbtorkningarna har vi hunnit med ännu en omgång babysim och ett Ikeabesök. Båda gick kanon. Elias dominerade i vanlig ordning bassängen. Dagens nya övning var att låta honom ligga med nacken stödd mot pappas axel, medan jag skulle hålla i hans ben för att hjälpa honom göra sparkrörelser.

Nu är det så här, va: han behöver ingen hjälp för att göra sparkrörelser! I ett plötsligt anfall av storhetsvansinne stod det klaart i min hjärna att om jag skulle släppa greppet om Elias i bassängen, så skulle han inte ha några som helst problem med att hålla sig flytande. Möjlign skulle han också mycket väl kunna bli tidernas yngsta simborgarmärkestagare.
Det är dock en illusion jag inte tänker sätta på prov...

Ikea, då? Barnstol (hans första!), ny badbalja och ett extra set med sängkläder åt lillen, och vad gäller hans föräldrar är vi nära att faktiskt köpa de där nya bokhyllorna vi egentligen skulle ha skaffat när vi flyttade in i lägenheten för tre år sedan. Vi är hyggligt nära avslut på soff-fronten också, vilket är bra eftersom den nuvarande håller på att lösas upp i sina beståndsdelar (det där är inte en överdrift!), men det finns ett par andra butiker vi bör kolla innan vi är redo att köra vraket till närmsta tipp.

Men varför är det så jädra svårt att hitta en schysst sideboard?

Saturday, September 17, 2005

Eine kleine Nachtmusik

Det händer ganska lite på alla Elias-fronter just nu.
Det är bara tiden som rusar.
Om en vecka är han sex månader. Ett halvt år. En hundrasextiondel av ett medellängdsliv.
Det har gått så fruktansvärt fort.
Trots koliken och trots nattflaskorna.

Det är ett första halvår man aldrig får tillbaka.
Det närmaste man kommer är att dokumentera. Fotografera. Teckna ner.
Blogga.

Det är därför jag sitter här klockan ett på natten medan gubben redan snusar sött sedan fyra timmar tillbaka och lilla e halvslumrar med en bok på väg att falla ur händerna.

I morgon ska vi simma igen.

Tuesday, September 13, 2005

Välsignade sömn

Elias frisknade till hyggligt fort - inte tillräckligt fort för lördagens babysim, men vi har bokat in ett reservtillfälle - men när energin kom tillbaka verkar det som att det blev lite överskott. Han glömde nämligen helt bort hur skönt det var att sova om nätterna, och pappas och mammas vilsamma helg blev förryckt av ständiga nattmackor, förlåt, nattflaskor.
Vi började snabbt resignera oss till det faktum att hans underbara sovrytm bara hade berott på att han hade en infektion i kroppen och tröstade oss med att han ju faktiskt bara skriker en timma när han vaknar, i stället för tre som i våras...

Helgnotering: Man ska aldrig gå på shoppingrunda när man är övertrött.
Våra telefoner har glappat ett tag och i lördags traskade vi in till city för att köpa nya. Då upptäckte jag hur "billigt" det har blivit med externa DVD-brännare. Och ska man ha en DVD-brännare kan det ju vara bra att ha en DVD-spelare också. För att göra en lång historia kort skyfflade jag ut tre papp utan att tänka så mycket mer på saken. Länge sedan man gjorde sådant.
Det var tur att vi inte shoppade på söndagen i stället - då hade vi väl suttit där med en 48-tums LCD-tv också.
Men grejerna fungerar i alla fall.

Kostymen jag skulle köpa, då? Tja, en ny slips räcker kanske långt.
Har inte köpt en slips sedan 1990-talet, så det kanske är dags.

I går kväll nattade vi honom vid 20:30, spanade sedan in lite House, Rome och Weeds och gick och lade oss. Vi blev mer än lovligt förvånade när han väckte oss...
...klockan 07 i morse.

Man ska aldrig ta något för givet med den grabben.

Wednesday, September 07, 2005

39 grader, du kan lita på mig

<- Sjuk, trött och prickig...

Det var i morse, när pappa var på väg att stressa iväg till tunnelbanan, som lilla e sade att Elias hade röda prickar på rumpan. När pappa kom hem igen hade prickarna spridit sig över hela gubben och han hade dessutom feber. Den har nu svingat sig upp över 39-strecket och vi kan därmed konstatera att Elias har haft sin första "riktiga" sjukdag.

Det är kanske inte så konstigt att den kommer just nu. Förutom babysimmet har föräldragrupperna startat upp på nytt, vi har varit och besökt flera dagis, bevistat ett veritabelt barnkalas hos mobbo Jocke och och förra veckan började lilla e på mammagympapass.
Det finns därmed cirka 4711 olika tänkbara smitthärdar och vi kommer aldrig få reda på var han fick det.

Förutom febern och prickarna verkar han ganska okej. Lite seg, förstås, och inte direkt på lekhumör, men tillvaron verkar inte nattsvart heller. Han somnade ungefär i vanlig tid - d v s nyss - men vi är beredda på att det kan bli en tuff natt.

<- ...men gulligast i världen ändå, förstås!

Även om tredagarsfeber är något som i princip alla bebisar har både en och två gånger under de första åren kan man inte undgå att bli alldeles gråtmild när han tittar upp på en med trött blick och prickigt ansikte.
Det blir snart en vana, förstås, men det här är första gången.

Fammo och faffa var i Stockholm idag - av en ren tillfällighet var farsan på jobbmöte i samma fastighet som jag jobbar, så vi gjorde sällskap tillbaka. Farmor, Elias och lilla e hade, i vanlig ordning, shoppat, och dessutom hade hon med sig en raritet - en overall i storlek 74 som var senaste mode hösten 1977 och nu är retro på bästa tänkbara sätt. I kombination med den nyinköpta vinteroverallen från mormor är vi nu redo för kallare väder. (regnet kom idag, men det var varmt. Ännu.)
Bild kommer när Gubbo är fit for fight igen.

Och förresten, om ni läser det här (och det kommer ni att göra...) - ni glömde brödet!

Oj, nu börjar Ungern-matchen. Kim Källström har också feber.
Tror dock att det är orelaterat.
Och Malta snodde poäng av Kroatien. Har jag också feber?

Monday, September 05, 2005

Daddy Food

<- När jag blir stor ska jag bli kock. Precis som pappa!!

En i det närmaste historisk händelse: Farsan stod för söndagsmiddagen. Med receptbok och vitlökspress och knivar och pannor och margarin och vitpeppar och hela middevitten.
Min matlagning har alltid varit skamligt lågfrekvent, och det blev inte bättre sedan jag träffade lilla e (som är magnifik med en stekpanna, wokpanna eller för den delen en kastrull med kokande vatten)
Det är inte chauvinism - det är prestationsångest.
Hedersord.

Nåväl; de köttfärsfyllda paprikabåtarna med färsk spenatfettucine och tomat/löksallad blev både hyggligt fettsnåla och förbannat goda, och den lilla chansningen med chipotlekrydda i köttfärsröran harmoniserade fint med den råa paprikan (den skulle vara rå!).
Den erfarenheten gav mersmak.

...fast godast är ändå att smaska på kuddarna. ->

Även lillen får sin beskärda del av experimentmat - idag var det trerätters med mjölkersättning, slottspuré och blåbärspuré. Det var första gången Elias smakade kött, och enligt rapporterna (jag var på jobbet) reagerade han som värsta militanta veganen.
Nå, det är en acquired taste.
Precis som, typ, whisky.
Och majsgröt, för den delen.

Tio timmars sömn i natt också. Sanslöst.
Och som han sitter!

Elias gammelfarmor fyllde 80 idag. Hon lät piggare än hon varit på typ fem år när jag ringde. Vore oerhört roligt om hon orkade och vågade ta sig till dopet om knappt tre veckor. Vi håller alla tummar som går!

Sunday, September 04, 2005

Sitta vackert

Okej, senaste nytt på utvecklingsfronten.

Vi testade en kul grej häromdagen. Det som just nu verkar skilja Elias från att kunna sitta upprätt är i första hand koncentrationen. Han tappar fokus för ett ögonblick, och det räcker för att han ska tippa över.
De enda stunder när han är helt stilla är när han är riktigt vrålhungrig (och ordets egentliga innebörd har sannerligen uppenbarats för oss de senaste månaderna!!) och precis har fått flaskan.
Så vi kombinerade det. Elias satt på lektäcket, pappa höll flaskan och var beredd att rycka in, och där satt han och käkade, utan annat stöd än sina egna händer, i femton minuter i sträck.
Magi.

Bara de senaste dagarna märks det tydligt att han har blivit bättre på att parera sina små svajningar. Det är det där med koncentrationen.
Men det kommer.

Fast krypandet står fortfarande still. Gungor och karuseller, eller nåt.

Elias relativt nysimmad - och kaxig som en liten mört. ->

Nytt babysim igår - den här gången var det lilla e som gjorde Elias sällskap i bassängen. Tyvärr glömde vi kameran hemma, men han var betydligt mer "på" än veckan innan; verkade njuta i fulla drag hela halvtimmespasset, stänkte vatten på andra bebisar, deras föräldrar och på pappa vid poolkanten och såg allmänt ut som en liten Frölander in spe.

Sedan hade morbror Jocke mottagning för att fira sin nya balkong. Fyra av festdeltagarna var under tre år, så det var en hel del action.

Det kanske räcker med ett barn, trots allt. ;)

<- En av festdeltagarna var Sarah, tre veckor äldre än Elias och i likhet med honom 50% koreansk. Den andra halvan är dock amerikansk. De verkade komma bra överens redan från start.

Sovandet då? Jo tack. Taktiken är inte ofelbar, men i natt sov han i nästan tio timmar i sträck. Att han numera somnar vid åtta-nio om kvällarna betyder också att vi föräldrar får ett par timmars välbehövlig andningspaus innan vi själva ska sova.

Ibland slår det mig att jag oftast är extremt Eliascentrisk i den här bloggen. Den senaste veckan har orkanen Katrinas härjningar dominerat nyhetssändningarna (och blogvärlden - det här är i sanning ett genombrott för den oberoende elektroniska journalistiken); men även om man givetvis berörs, har var sak sin tid, och var sak har sin plats, och det här är i allt väsentligt en pappablog, inte en "avdankad journalist med världsfrälsarambitioner"-blog.
Tror aldrig jag kommer att starta en sådan.
Fast man vet ju inte.

Kanske är det så att efter ett antal år av intensivt nyhetsarbete, så stänger man av lättare. Det är skönt också att gång på gång få bevisat för sig att de man håller kär, alltid, i alla lägen, är viktigare än jobbet.

Har länge drömt om att åka till New Orleans. Det får nog vänta ett par år.