Thursday, June 29, 2006

Bröllopsbestyr

<- Sverige åkte ur VM, men det verkar inte göra något.

Det var ett tag sedan jag var här, men de senaste veckorna har mest bestått av en dimma av trötthet. Elias är i en fas där han vaknar 06:30 - prick - oavsett när vi lägger honom och min vana trogen har jag trots det svårt att komma i säng på kvällen (se bara på tidskoden vid det här inlägget!), utom när jag nattat honom och kraschat bredvid i sängen.

Lilla e är förkyld, så hon har det ännu jobbigare än jag, och på lördag ska jag vara toastmaster på bröllop, och från och med måndag och i princip fram till pappaledigheten (det är 39 dagar kvar, och jag räknar dem alla) är det jag som har ansvar för att hålla saker och ting flytande på jobbet.

<- En av de sista bilderna på Sunk-Bamsen. Bild på Bamsen 2.0 kommer. Skillnaden är slående.

Borde kanske inte, om man bara ser det till den mentala hälsans skull, ha åtagit mig bröllopsrollen, men bruden är lilla e:s bästis från uppväxten, tycker av någon anledning att jag är en kul typ, och var den som gav Elias Bamsen när det begav sig. Så vi har mycket att tacka henne för.
Bamsen fick en extreme makeover i tvättmaskinen härom veckan förresten, och om man bortser från trynet - som var bortom all hjälp - är han tillbaka till sitt vanliga blekrosa jag. Återföreningen gick smärtfritt.

Bara för att komplicera saker och ting ytterligare är bröllopet tysk-svenskt. Don't mention Der Fussball.
Men det blir nog bra.

Annars är det inte så värst mycket nytt. Elias är som sagt irriterande morgonpigg just nu och klättrar ur sängen med oroväckande lätthet (och nio gånger av tio är det med fötterna först!), lilla e har klippt honom igen, han gillar skor ännu mer nu när han vet vad de heter (idag hasade han runt en lång stund med en av sin mammas flofflor på högerfoten) och när man säger ifrån till honom nuförtiden skrattar han inte av oförstånd utan av rent, oförfalskat trots.
Härligt.

Monday, June 19, 2006

Upp kommer man alltid

När lär ett barn sig vad självbevarelsedrift innebär?
Vår tillvaro med Elias har antagit en helt ny dimension sedan han lärde sig sitt senaste trick. Att klättra. Han tar sig upp i soffan för egen maskin, och allt vore frid och fröjd om det inte vore för det där med att ta sig ner igen. Han har försökt kasta sig ned från armstödet - med huvudet före och dödsföraktet lysande ur ögonen - rätt många gånger vid det här laget och vi är tvungna att rädda honom från sig själv. Så nu går det inte ens att gå ut i köket längre.

Vi har börjat försöka få honom att fatta det där med att allt går bättre om man tar sig ner med fötterna först, och ibland gör han rätt, men att påstå att han är konsekvent vore att glädjekalkylera å det grövsta...

Jaja, det är en fas.

När han blir lite äldre ska jag nog ta med honom på väggklättring.
I och för sig har jag bara klättrat en gång, och att fysiken inte är den bästa fick jag ett kvitto på när jag var ute i Tobbes sommarstuga ("det är ett hemman" påstår han). Fyra grabbar i sina bästa år som skulle lira fotboll. Nu är fötterna paj, jag har träningsvärk överallt och myggbett över hela benen, men jag gjorde ett par snygga mål och ännu snyggare höfttacklingar i alla fall.
Tanken var väl att vi skulle öla oss igenom natten, men tre av oss är småbarnsföräldrar och då går det som det går... vi slocknade framför reprisen av Tjeckien - Ghana (eller var det Portugal - Iran?) innan midnatt.

Lilla e och Elias sov över hemma hos mommo, och fick också sovmorgon, så vi var alla oväntat pigga på söndagen. Utom Elias - han somnade klockan sju, och sov med ett par mindre avbrott i närmare elva timmar.

Till slut, senaste nytt: lilla e ringde mig för en stund sedan och var alldeles andlös och berättade att han just hade sprungit ut till skohyllan och sagt "Khoo", jättelyckligt och alldeles oprovocerat.

Det går så fort.

Thursday, June 15, 2006

Boogie Shoes

Elias fotfetish har äntligen fått sin förklaring. Det är nog inte fötter det handlar om; det är skor. När han försökte vränga på sig pappas gympadoja häromdagen och jag torkat skratt-tårarna ur ögonen sade jag vänligt men bestämt "Nej gubben, det är pappas sko".

"Kho", svarade han.
"Skoooo", rättade jag.
"Khooo", svarade han.

Nu är det hans nya favoritord. Det kommer rätt många nya läten ur honom, men vi undrar fortfarande vad han menar med "Gak-Poo", som han säger väldigt ofta.

När han ska få på sig, eller av sig, kläderna så händer det att han krånglar. När vi ska ta på honom skorna behöver mamma eller pappa bara sätta sig på golvet, klappa på det och säga, "Elias - skor!" och så kommer han fnuttande, sätter sig till rätta och ser på en glatt och uppfordrande.

Han har börjat klättra på saker också, men det hör hemma i ett helt annat inlägg.

Sunday, June 11, 2006

Vi hade i alla fall tur med vädret

Långt mellan inläggen nu, men att påstå att den senaste dryga veckan varit hektisk är att underdriva grovt. Men nu är det värsta nog över. Även om det kommer att ta ett tag innan hjärnan är på plats ordentligt. Pappa är mer Fool än brukligt, till och med.

När jag inte suttit på jobbet eller i jobbrelaterad telefon hemma har vi i alla fall hunnit vara ute i solen lite grann. Vi åkte in till Smaka På Stockholm med fammo och faffa och gottade oss i solen. Det enda smolket var väl att Elias blev nitad av en tvåårig gangster i orange t-shirt som ville ha hans Tigger-hatt. Han fick några rejäla rivmärken på kinden. Jag skällde inte ut den lilla våldsverkaren, det gjorde hans mamma så bra.
Underligt det där, oss slår han och sparkar och klöser och skallar hej vilt, men när han ska försvara sig...
...nåja, han lär sig väl på dagis, på gott och ont. Bara en och en halv månad kvar!

Jag har redigerat ihop Elias - The Sequel. Två timmars musik- och busig ettåringskavalkad, som faffa får i födelsedagspresent. Det blev lite stressigt mot slutet, så om fammo och faffa undrar varför en bit av eftertexterna dyker upp mitt i filmen så behöver ni inte fundera - de ska inte vara där. Jag är en klantskalle.
Men i övrigt blev den rätt bra, om jag får säga det själv.

Men Elias III får nog vänta till jul, ok?

Elias gjorde VM-debut igår, med Sweden-body och i sällskap med mamma, pappa, moster, morbror, (som var smart nog att dyka upp efter 75 minuter och inte missade så mycket), Lillskutt, Maria och [this space intentionally left blank]. Han var lite gnällig - Elias, alltså - så det verkar som om han har full koll på fotbollsanalys. Eller så tyckte han att det var lite otäckt när vi skrek NEEEEEEEJJJ i korus hela tiden.
Jag tror att det var matchen, faktiskt.
Egentligen är jag väldigt trött på fotboll just nu, efter att ha jobbat med VM-projektet så länge, men det är konstigt hur lätt suget återvänder, och hur mycket man trots allt bryr sig.
Paraguay på torsdag.
Jag längtar. Faktiskt.

Han har börjat säga "Aj".
Det lär han nog få användning för.

Thursday, June 01, 2006

Gubbo Talks!

"Mamma". Det är ju knepigt egentligen, den där nästan osynliga skiljelinjen mellan ljud och tal, en skiljelinje där jag gissar att alla föräldrar har en egen definition, men i morse, när han som vanligt vaknat upp alldeles för tidigt och jag lagt över honom till vår säng i en fåfäng förhoppning att han kanske, möjligen, eventuellt skulle kunna somna om, litegrann bara, så rullade han över till vänster, tittade intensivt på sin max kvartsvakna mamma, och sa "mamma". På ett sätt som - utan att jag kan sätta fingret på exakt vad det var som gjorde det - fick mig att kapitulera för insikten att han passerat någon sorts gräns.
Klarvaken blev jag i alla fall.

Han säger "mamma" till pappa också, men jag är en vidsynt människa och trygg i min mansroll, så det är lugnt. Sedan använder han sig flitigt av ljudet "pa-pa", men det känns lite mer random ännu.

Närmaste läte att uppgraderas till ord är "titta". Men där tycker åtminstone jag att man ska kunna kräva att han pekar lite innan det blir godkänt.
Sedan har han sagt/låtit (status där är också oklart) "tack" flera gånger idag. Vilken rar, artig och väluppfostrad pojke vi plötsligt har fått? Det måste vara en krigslist. Grabben har nåt i kikaren. Hmmm...

Kick-off på jobbet idag, och jag lyckades nästla mig ur det den här gången också. De skulle visst vara ute - brr - och jag är både utarbetad och festade igår, en kontorsfest på ett annat företag som vi samarbetar en del med, men till den festen behövdes inga varma kläder och det var 400 meters promenad hem i stället för två timmar med buss och båt.
En bläcka / vecka, och knappt det, är ungefär vad en Daddy Fool pallar med nuförtiden.

Jag var på kontorsfest igår, som sagt. Det var en bra fest, med fri Staropramen och ett riktigt vasst liveband, och äntligen fick jag ett par textrader att koppla ihop till ett specifikt soulriff som jag haft på hjärnan idvis jagvetfasenintehurlänge (men förmodligen minst ett år). Jag var lite i dimman när jag kom hem men efter nyktert googlande i eftermiddags hittade jag låten till slut. Sam & Dave - "Hold On I'm Coming".
Det var inte så konstigt att jag länge trodde att det var "Soul Man" som riffet härstammade ifrån, Soul Man är ju också en Sam & Dave-låt från början (även om jag har en viss förkärlek för Blues Brothers-versionen) och har samma upphovsman - ingen mindre än Isaac Hayes!
Jojomen, pappa lär sig faktiskt också något nytt varje dag.

Förresten. Dagens rubrik kom jag på redan i juli. Har bara väntat på rätt tillfälle.

Och ett par saker till.
I förrgår skulle Elias gammelmoffa ha fyllt 100. Bara en sådan sak.
I förrgår var det också exakt 30 år sedan jag blev till. Alltså, som befrukt... eh, processen, äh ni vet, tog sin början. Varför någon nu skulle vara i behov av den informationen. Vi har ingen aning om vilket datum Elias blev till, men vi vet att det var någon gång strax före midsommar 2004, och jag kan inte låta bli att undra om han inte hade börjat prata några veckor tidigare om det hade skett precis efter midsommar i stället för precis före? ;)
Det var en bra fest det året, nämligen.
Äh, what doesn't kill you makes you stranger.

Undrar vad vi ska göra på midsommar i år. "Ett syskon" är ett ogiltigt svar.