Någonstans ljusnar det

Nästan september efter en vecka som kanske inte direkt går till historien. Även bortsett från fotbollseländet i måndags.
Dagisinskolningen fortsatte med en pappig och gnällig måndag med störda sovcykler, en något bättre tisdag men fortfarande med att han vaknade tidigt, ofta och gallskrikande, och sedan en katastrofal onsdag där han skrek oavbrutet i 40 minuter innan vi gav upp och gick hem. Så snart han hade fått på sig skorna blev han kholugn och jag trodde att han bara hade manipulerat mig när vi kom hem. Då skrek han i 40 minuter till, så det var nog på riktigt.

Sedan ringde det på dörren. Vi trodde att det var grannarna som slutigen bestämt sig för att lönnmörda oss, men det var fammo (som jag fått för mig skulle komm och hälsa på NÄSTA onsdag, men...) och sällan har väl hjälpen och avlastningen kommit så lägligt.
Och en massa nya kläder och khor fick han också.

På eftermiddagen tog det "bara" 40 minuter att natta honom, han sov i 40 minuter och det tog väl sisådär 40 minuter att trösta honom när han vaknade, men på kvällen var han glad igen och vi gick till lekparken och fnuttade runt och på vägen hem slog det mig vilken jävla idiot jag hade varit.

Det spelar ingen roll hur noga man som förälder förbereder ett barn för en stor omställning, om man inte ser till att förbereda sig själv också. Så pappa, trött, stressad och nere och outsövd, körde världens gladaste playlist, tänkte bara happythoughts och gick och lade sig vid halv nio. Han vaknade hjälpligt utsövd - liksom Elias - tog en marsipanchoklad och åt en frukostmacka och var trygg och glad och trååååkig som tusan under inskolningen på torsdagen. Elias är fortfarande överlägset pappigast i gruppen, men idag accepterade han i alla fall att VARA på dagis, och när vi kom hem åt han, sov sedan middag i över två timmar (20 minuters nattning) och vaknade med joller på läpparna.

Tar inget för givet inför i morgon, så det är strax läggdags igen. Om inte mamma tar honom i morgon. Vi får se. Det är läggdags oavsett vilket.
Happythoughts.

Förresten. Han säger "öja" om "tröja" och "gapp" om "knapp" och "äääd" om "träd" och ibland "gunga" om "gunga" och idag sade han "tack" när jag gav honom bollen och "nej" när han ville promenera åt ett annat håll än pappa var på väg.

September i morgon. Hjälp.

Daddy daycare

Dagisinskolningen fortsätter, med varierande framgång. Dag två var väl inte någon höjdare. Ett tjugo minuter långt rent Eliastiskt utbrott av Weltschmerz, och när jag till slut lugnat ner honom, med hjälp av en lekpryl där små djur hoppar upp ur en fallucka när man trycker på en knapp, ja då var det dags att gå hem.

Dag tre gick riktigt bra, dock. Han dök upp i rummet där vi föräldrar sitter "inspärrade" och småpratar, dricker kaffe och juice och läser ett par gånger, men var hela tiden på hyfsat humör, och när han sett sig mätt på sin pappa fnuttade han iväg igen.

Kanske kommer att få lite läst ändå. Elias hade ryckt Microserfs ur bokhyllan i torsdags och jag konstaterade att det var länge sedan jag läste den och att det kanske var ett omen.
Hemma läser jag ett par andra böcker just nu. Vilken jag läser i vid ett givet tillfälle beror på humöret.

Mer om dagis: Han snubblade på en madrass och slog sig lite i huvudet, men fröknarna tröstade och tystade honom blixtsnabbt. Och efter ett tag verkade han kunna umgås med de andra barnen utan att fräsa WÄÄK, och tro mig, det är ett framsteg.

I morgon ska vi vara där en halvtimme längre.

Igår var det comeback i babysimbassängen (eller Miniplask, som det heter nu när han har blivit stora karlen). Han verkade ha längtat. Så snart han kom ner i vattnet var det full fart.

Pappa har för sig att han skulle skriva något mer, men minns inte riktigt vad det var. Dags att sova, och hugga in på en av de tre böckerna.

Dagen D som i Dagis

Idag var första dagen av resten av våra liv. Klockan 10:05 (skulle ha varit 10:00, men det var kö till barnvagnsförrådet) tog Elias och sex andra småttingar sina första kliv in i dagisgemenskapen.

Han hade en krok med sitt namn, och plats för foto. Bara den detaljen i sig gjorde mig och mamma väldigt varma inombords. Vi var där en timme, och det var mest allmän information om hur de närmaste veckorna kommer att gestalta sig. Förhoppningsvis kommer Daddy Fool att sitta inspärrad i lunchrummet med en bok och kaffe och göra så lite som möjligt - när jag behöver gripa in är det för att Elias har blivit pappig.

I morgon börjar allvaret. Förlåt, leken.
Det är stort.

Det fanns fler prylar i lekrummet än Elias har hemma. Mångdubbelt fler. Trodde inte det var möjligt, med tanke på hur bortskämd han är.

Vi höll på att aldrig komma hem eftersom det kom ett nytt skyfall lagom till att introduktionen var över, men vi tog oss in i värmen, hängde upp kläderna på tork och sedan kom fammo med ett knippe nya fina barnkläder och tillbringade dagen med oss. Vi hängde mest i soffan, men det hade hon förstås inget emot.
Vi ringde faffa också.
Han var rätt avis.

Vuxenpoäng - Elias har, åtminstone sporadiskt, börjat äta med sked. Genombrottet kom för några dagar sedan; jag började uppmuntra honom på ett nästan löjligt insmickrande sätt. Lade skeden i handen på honom, hjälpte honom föra ner den i matskålen, och upp till munnen samtidigt som jag sa åååååååå....bravo! och klappade i händerna. Tre-fyra sådana tuggor och sedan gjorde han det 10-12 gånger i sträck utan min hjälp (fast jag fortsatte låta och applådera).
Han använder båda händerna men verkar föredra vänster lite och idag, gott folk, idag ryckte han otåligt skeden ur min hand och stoppade den i maten, för att sedan stoppa skeden i munnen. Jag blev så paff att jag inte ens kom ihåg att klappa.

När man tänker på hur många hjärnprocesser och muskelrörelser som egentligen måste bli rätt för en så "självklar" grej, ja då svindlar tanken.

Fast vissa dagar är han helt ointresserad.
Och vissa dagar kladdar han bara.
Men alla resor har en utgångspunkt.

Pappappappappappappa

Just nu drar en sambaorkester förbi för femtonde varvet under vårt fönster. Elias somnade ändå, gudskelov. Det har varit en dag av prövningar; hann med knappt möda med att slänga i mig en rostbiffsalladslunch (och jotack, bantningen går fortfarande bra) ftersom han vaknade tidigare än beräknat och grinigare än vanligt.

Gnällandet har fortsatt med jämna intervaller under eftermiddagen och kvällen. Spridda skurar, så att säga.

Men idag fick jag duscha i alla fall. Och det är vackert väder igen.

Alltså, man tror att det ska bli mycket mer tid att blogga när man är på hemmaplan hela tiden, men inget kunde vara längre från sanningen. Kanske är det så att när man upplever allt som händer, när man är så nära det, så blir det inte mirakulöst på samma sätt som när man kommer hem efter att ha jobbat över och han har lärt sig ett nytt ord eller en ny grimas.

Eller också är jag bara i en kreativ svacka.

Elias är i alla fall inte i någon kreativ svacka - idag hände det unika att han inte sa "Kho!" när jag sa "Vad är det?" Han sa en massa olika saker där det mesta lät som typ "Ramalamadingdong." Det sa han även när jag pekade på skorna.
Att lilla e också tändigt blivit kallad "Kho" har gjort henne en smula förnärmad. Hur hon känner inför att han numera ofta vräker ur sig cirka 270 raka "pappa" innan han somnar vet jag ärligt talat inte. Har inte vågat fråga. :)


Nåväl, två och en halv vecka som pappaledig har även inbegripit en kort sväng till friidrotts-EM (tydligen tog jag och [this space intentionally left blank] ett par öl på samma ställe där några avdankade ex-stjärnor hade efterfest senare under veckan. Inte fan var det någon som bjöd oss på kokain, inte. Lika bra det.) och jag tycker nog på sätt och vis att Göteborg lever upp till hajpen. Om det var för att krogköerna faktiskt fanns där av en anledning, eller att turistfällepriserna och de skyhöga entréavgifterna försvann så snart man lämnat Avenyn (Då blev det snarare "Det är entré här." "Hur mycket då?" "25 spänn." "Oookej, och garderob?" "Ingår." "Och ölen kostar?" "25." "Varsågod. Ta lite extra för all del."), eller för att vi slapp betala inträde när vi förklarade för en vakt att vi bara tänkt ta en öl, eller för att jag fick för mycket tillbaka i växel på Vasastan, eller för att Excet var det närmaste jag sett något hak komma världens bästa klubbhus Karlovy Lazny på svensk mark (inte i närheten, förstås, men det krävs rätt mycket), eller för att det fanns goda bagels, eller...

Det kanske är svårt att tro, men det var samtidigt väldigt skönt att komma hem igen.

Fyra dagar till Dagen Dagis. Ska försöka skriva lite mer framöver. Och jajaja, bilder. Har faktiskt lite nytt teknikstrul att skylla på, men ingen kommer ändå att känna sympati, så strunt samma...

Vilda djur och andra

Lilla e fick välja hur hon ville tillbringa sin sista dag i frihet, så vi tog Elias till Skansen. Mommo hängde också på.

Skansen ja. Jag är ju inte direkt djurmänniska, för att uttrycka det milt, och mina föräldrar har aldrig missat ett tillfälle att påminna mig om hur blasé jag var när de tog mig dit i min äckligt kaxigt lillgamla barndom. De hade nästan gett upp när vi kom till varggropen. Nästan. De hade väl någon idé om att skogens vildaste och mest mytomspunna rovdjur skulle pigga upp mig.
Ack nej.
"Jaja, var är Rödluvan då?" sa jag surt, och därmed var den dagen förstörd.

Det är en väsentligt annorlunda upplevelse att gå på Skansen när man är småbarnsförälder. Naturens under. Mäktiga bisonoxar, med underligt små och hulliga kalvar (eller vad det heter), söta små igelkottar med tassar som svarta fågelfötter, en jättelik säl som ligger och solar och inte verkar sakna havstemperaturen det minsta.
Även om Elias förstås är lite liten för att förstå vilka alla de där mer eller mindre oformliga prylarna som ser konstiga ut och låter konstigt och luktar konstigt egentligen är, så är det lite speciellt när det knallar förbi en påfågel i godan ro, eller när han får klappa en get. Jag hade hoppats att få en bra bild på getklappningen. Det blev en suddig bild, och det som hade blivit en bra bild skymdes i stället av någon annan unges mammas rumpa.
Men det blir väl fler gånger.
Han var nära att stoppa en getlort i munnen, men det ordnade sig.

Hur gör de de där getterna så snälla, förresten?

Någonstans vid uttrarna blev han gnällsjuk, och sedan vidtog en orolig halvtimma. Men han lugnade ner sig till slut och när vi börjat traska mot utgången somnade han i vagnen, ironiskt nog när vi körde över en rätt lång sträcka med kullersten. Det såg nog rätt mysko ut.

Djurgårdsfärjan hem, och på det hela taget en kanondag.

Men ät för guds skull inte lunch på Solidens paviljong. Sämsta på länge. Charmigt som en skolmatsal, ungefär, och ungefär samma klass på krubbet.
Men det faktum att Gullan Bornemark stod på scen utanför och höll i barnens allsång räddade lite av helhetsintrycket. Dock inte smaklökarna.

Apropå påfåglar förresten, så drog Pride-paraden förbi nedanför fönstret igen igår. Den var ännu längre än förra året. Elias tyckte väl den var småintressant - i fjol sov han ju bara. Han blev i alla fall inte rädd av musikvolymen, och hans pappa stuffade till och med lite när en av vagnarna spelade Shakira, som jag i vanliga fall får våldsamma allergiska reaktioner av.
Sedan gick vi till lekparken och allt var precis som vanligt.
En riktigt bra helg, alltså.

Och i morgon ska jag inte gå till jobbet. Coolt.

Korgosse

En dag kvar. Jag har nog inte fattat det än, att i morgon kväll tar jag av mig jobbkostymen (okej, det har mest varit Caprishorts och t-shirt den här sommaren) och klär på mig pappakostymen på heltid ett tag (förmodligen Caprishorts och t-shirt, bara med lite fler matfläckar).

Det ska bli härligt.

Men jag har så mycket kvar att överlämna att det finns lite risk att det blir lördag innan jag kommer hem. Men ändå.

Ikväll fångade jag något fascinerande på videon. Elias sjöng. Inte måttligt heller.
Enligt lilla e var det något han började med idag.
Låten i fråga är en visa med den intrikata texten

Nyss så träffa' jag en krokodil
som körde runt (klapp klapp) i en bil
han var tjock å fet
och blåste i trumpet
men bilen var för trång
och svansen var för lång
så den fick ligga på ett litet flak där bak

Varje gång vi kom till Men bilen var för trång så började han, typ, pratasjungajoddeljollerjojka långa drapor i vad som lät som ett försök att härma oss. Helt otroligt coolt.

Han babblar väldigt mycket över huvud taget, på sitt eget melodiska, vackra språk.

Hammarby spelade ikväll, och efter en halvlek hade jag fått nog och nattade Elias. Lade honom i spjälsängen direkt och han tog det med gott mod och somnade utan utbrott efter en dryg halvtimme. När jag slog på tv:n igen hade Bajen gjort tre mål.
Jag ska nog natta honom varje gång det är match i fortsättningen.

Precis innan han somnade viskade han "Pappa". Bara en sån sak.