Sunday, January 28, 2007

Sammansatt personlighet

Det där nyårslöftet om att bli bättre på att uppdatera bloggen verkar redan ha fallit igenom. Nästa år ska jag lova att blogga mindre. Men det har varit mycket; nya jobbet har påbörjats och det är stressigt men stimulerande, och bara jag har kommit förbi den där värsta hej-kom-och-hjälp-mig-perioden så kan det nog bli riktigt bra.

Kollegorna är snälla, och jag har till och med visat min sociala sida och ätit lunch några gånger. Det där med luncherna är lite speciellt. På Tre blev det så att efter att jag fick Elias har jag konstaterat att lunchen var den enda tid jag hade för mig själv. Därför har jag nästan utan undantag tillbringat mina jobbluncher de senaste två åren med en macka från Statoil, en liten tub Smarties, en pingvinstång, en halvliter Cola Light och en valfri bok.
Ute i solen, om vädret tillåtit, vilket det inte gjort de senaste veckorna. Det är vinterrusk igen.

Men det är ju inte så att ingenting händer. Långt därifrån. Det mesta i Elias utveckling handlar förstås fortfarande om språket. Nu när han har ett respektingivande ordförråd har han börjat se det som naturligt att börja utforska ordens betydelse också. Han sätter en formulering, upptäcker att den funkar, och testar vidare. MERA VATTEN, som han kläckte för ett par veckor sedan, har nu utvidgats till MERA MAT, MERA GODIS och, för all del, MERA BRUM.
För att ta oss ur Brum-träsket föreslog lilla e att jag skulle ladda ner Pingu i stället. Jag försökte men kunde snabbt konstatera att allt Pingu-material som finns ute i sajberspejs har försetts med obscen svensk textning, och även om Elias inte kommer att kunna läsa än på ett tag känns det bara... fel.

Han har imponrat på tjocka släkten (och utvald dagispersonal) genom att säga HEJTÅ MOMMO, HEJTÅ MOTTER, HEJTÅ FAFFA och så vidare. Ikväll fick jag honom att säga HEJTÅ TEVEN när vi skulle gå och TOVA. "Vill du gå och sova", frågade jag, och han bara "JA! JA! TOVA! TOVA! JAAA!" och sedan tog det en halvtimme i alla fall. Men han är söt.

På dagis sägs han vara en riktig liten gentleman - säger TACK till höger och vänster och skjuter in stolen efter sig. Här hemma skjuter han inte bara in stolen; han möblerar om vårt vardagsrum enligt någon sorts infantil feng shui-modell som ärligt talat blir lite jobbig i längden.

Andra ord som dykt upp på sistone: PLYPLAN, BÅT, VISKY (jaja, vi är usla föräldrar) och MÅLAT. Han har nämligen målat på dagis, riktiga expressiva små konstverk, och så snart jag får ur tummen och ordnar upp min backlog av bilder lovar jag en liten vernissage här på bloggen.

Vi hade nypremiär på babysimmet igår. Det märktes att han hade saknat vattnet och själva badandet, men med övningarna var det en helt annan sak. Han var så borderline att det faktiskt blev ganska komiskt.

Och så är det vinter igen, till och med i Stockholm. Minus tvåsiffrigt och de gånger temperaturen börjar närma sig drägliga nivåer vräker det ner snö i stället. Man kanske borde flytta julen framåt, ha en skottmånad eller nåt.
No pun intended.

Monday, January 15, 2007

Ord, ord, ord

Precis hemkomna från Fagersta, jag börjar nya jobbet i morgon och är ett skepp i nöd - sträckt rygg, trasig handled och fortfarande lika småsnuvig. Elias, däremot, är i toppform. Ord-explosionen har antagit närmast absurda proportioner, att sätta ihop ord är rena barnleken (han tyckte att det var grymt att ÅKA BIL och ÅKA TÅG) och när jag skulle natta honom i går kväll muttrade han en lång harang om DAGIS mummel mummel KOMPISAR mummel mummel KALLE KAL LILLA LO mummel mummel. TITTA FAMMO och TITTA FAFFA var andra höjdare i helgen. Samt DATON, PENNA och RITA, PLYPLAN och TAKTOR och jodå, KLOCKAN säger fortfarande ICKACKICKACK.

I Fagersta var det en decimeter snö, så nu har vi fått en fullt tillräcklig dos av vinter. När vi skulle kliva på tåget hem mitt i vinterstormen sa Elias DET BLÅSER och även om vi redan hade noterat det var det kul att få höra det av honom.

Det kändes som om den här tredagarsutflykten varit bra för honom, ja för hela familjen, i och med att det inneburit ett avbrott i rutinerna. Då kan man passa på att göra sig av med de rutiner som man helst skulle vilja slippa. Julklapps-DVD:rna med hans favoritbil Brum har gått varma de senaste veckorna, och inget ont i det, men när han började vakna mitt i natten och kräva att få TITTA BUM och sedan gallskrika i en timme och trekvart för att vi vägrade, ja, då är det dags att sätta ner foten. Dessutom har det varit omöjligt att få honom att somna i spjälsängen under början av veckan, men så snart han fick ett eget rum (mitt gamla) hemma hos fammo och faffa så gick det lätt som en plätt.

När vi kom hem igår kväll var det den minst komplicerade nattningen på evigheter. Nu gäller det att fortsätta vara stark.

Aj, ryggen.

Förresten, ny nattplatta också:

01 - Avalon - Roxy Music
02 - Existentialism - The Dining Rooms
03 - Dedication - Nils Landgren
04 - Little Monsters - Charlotte Gainsbourg
04 - Just Like Honey - The Jesus And Mary Chain
05 - Elàn - Justus Köhncke
06 - Glider - Kent
07 - Energia - Leila Pantel
08 - Forest Families - The Knife
09 - Altogether Blue - The Horns Of Plenty
10 - Are You Going With Me - Pat Metheny Group
11 - Statues - Moloko
12 - My Cherie Amour - Quincy Jones Orchestra
13 - Take Your Time - Spiritualized
14 - Rachel's Song - Vangelis

Tuesday, January 02, 2007

Nytt år, nytt jobb

Idag skrev jag på, så då får det väl betraktas som officiellt - den 16 januari börjar jag mitt nya jobb som redaktionssekreterare på hemelektronik- och pryltidningen M3 - Digital World. Det har varit klart sedan ett par dagar före jul, men jag har inte velat trotsa gudarna genom att ta ut något i förskott.

Det känns fruktansvärt skönt att vara tillbaka i journalistiken på allvar igen, och jobbet känns stimulerande och dessutom som ett rejält kliv framåt rent karriärmässigt (nog för att jag haft en jäkla massa ansvar på gamla jobbet, men mest informellt, och utsikterna att avancera var väl inte de bästa...
...inte ens om min tjänst inte hade blivit insparad, alltså. Nu måste jag faktiskt skryta lite: jag landade ett fast jobb, ett fast journalistjobb - efter tre år, let's face it, på annat håll - på tre veckor! Hade jag vetat att det var möjligt hade jag försökt mycket tidigare...).

Enda smolket i glädjebägaren är att lilla e, som just nu plöjer Liza Marklunds Annika Bengtzon-böcker, har börjat kalla mig Eva-Britt (efter den ondskefulla redaktionssekreteraren på Kvällspressen).

Och ja, fammo och faffa - vi kommer och hälsar på en sväng innan jag börjar. Får se om det blir på torsdagen eller fredagen.

Lite om bloggens huvudperson också: Elias har sagt "soffan", "gå ut gunga", "stol", "hemma" och, öh, "high score" idag. Och det är bara de nya grejerna.