Rödöga

När lilla e tog Elias till dagis i morse fick de vända i dörren. Det röda ögat som vi lagt märke till på morgonen och trodde kanske var en rest av gårdagens fotbollsskada (han spreng in i mitt knä, men var glad ändå), identifierades med en enda blick av fröken som en ögoninflammation som redan däckat två av hans avdelningskompisar.

Så de gick till doktorn i stället och fick det bekräftat. Elias var glad ändå och fick ett bokmärke som han rev sönder, fast det var inte illa ment.

När jag kom hem - rödögd, men av helt andra skäl - från jobbet hade han sovt middag och blev fruktansvärt sur när vi väckte honom. Elias utbrott har blivit allt mer sällsynta de senaste månaderna, på den nivån att jag inte kan komma ihåg när han senast hade ett, men vaknar han på fel sidaq så gör han. Och så kanske han hade ont också. Så vi daltade med honom och förklarade mitt under skrikattackerna att när man är sjuk gäller inte lördagsgodisregeln.

Man tror inte att han snappar upp så mycket när han skriker och gråter okontrollerat, men när vi bytte blöja inför maten tittade han på mig och sprack upp i ett jätteleende, varpå han förklarade "När man är suuk, DÅ får man godis!"
Fast först var det mat, i form av kycklinggryta och ris. Elias ville bara ha ris till en början, som vanligt, och när vi försökte truga i honom kött och grönsaker blev han gnällig och sa "Ta BORT den!" och pekade på en gul grönsaksbit på gaffeln. "Men Elias, det där är paprika", sa lilla e. "Jaha. DET är gott!" sa Elias och slukade den. Sedan gick det väl helt okej med maten, för att inte tala om godiset. Ungefär som vanligt, alltså.

Pottandet går så sakteliga framåt, vi lyckas inte varje dag, men de tre guldstjärnorna han hade samlat ihop genom pottkissande fram till för två veckor sedan har nu fått sällskap av fem till. Dessutom älskar han Bajsboken och att berätta "Där är bajs på mattan, måste torka det" (bara i boken, tack och lov) eller "Det där är toalettpapper", med perfekt uttal. Han har börjat fastna ibland när han ska säga saker som börjar på S. Det känns lite som om han anstränger sig så mycket för att säga rätt att det blir fel. När han inte tänker efter går det oftast som en dans.

Pappa har en sådan där lite speciell vecka på jobbet och jag hoppas verkligen att jag inte blir smittad. Att inte kunna se när det är dags för slutkorr vore, för att uttrycka det milt, inte optimalt.

Julegranen kastas ut, ut, ut

Idag har jag sågat av alla grenar på vår svindyra kungsgran och burit ner den i grovsoprummet. Den var inte ensam där. Därmed är det väl dags att göra bokslut över julen, och, ja, den blev lyckad i alla avseenden utom det ekonomiska. Och att mobbo Jocke låg hemma och sjuk både på julafton och på lilla e:s födelsedag, men tog igen det på nyårsafton som vi också firade här.
Från vår balkong har vi bara koll på b-uppsättningen fyrverkerier, de som skjuts ut från södra Söder och söder om Söder, men

Minnesanteckning: Mindre julmat nästa år.

Pappa har börjat gå på gym också, vilket kanske kan anses en smula nyårspatetiskt, men till mitt försvar (?) vill jag säga att jag skaffade kortet redan i augusti, och sedan har det legat i min plånbok och bränt pengar snarare än fläsk. Fast nu har jag hunnit gå fem-sex pass och både min gluteus maximus och mina pectoralis major (minor, i mitt fall) känns rejält rådbråkade. Precis som det ska vara, alltså. Jag funderade på att skriva något om att ambitionen var att göra min gluteus maximus till en minimus, men kom sedan fram till att det lät... fel. (du behöver viss kunskap om latin och alldeles för snuskig fantasi för att förstå den där).

Målsättningen är minus två kilo till min födelsedag och ytterligare fyra till midsommar och där återstoden dessutom är lite mer muskulös än tidigare. Det ska väl inte vara omöjligt?

Elias jul blev väl lovande. Faffas tomtemaskering var inte mycket att hänga i granen, Elias reagerade glatt på den skäggiga figur i faffas skjorta och tomteslips som trädde in i vardagsrummet, och ryckte honom sedan i skägget, lika glatt hojtande "FAFFA TA AAAV DET!". Sedan yttrade han förnumstigt "TOMTEN KOMMER MED FAFFA" och ja, så var det med det. Han fick vara lite tomtenisse också och klarade det bra till en början innan det blev någon slags information overload och han började öppna alla paket själv. Men han var så duktig man rimligtvis kan begära av en tvååtrekvartsåring.

Nyåret var nog ännu mer i hans stil egentligen. Han fixade tolvslaget och jag vet inte hur många gånger han ropade "PANG SÄGER DET!". Vid ettsnåret hade han äntligen somnat när någon fick den briljanta iden att vi champagnefulla stora barn skulle lira Trivial Pursuit. Nu hatar alla mig...

Några nya ord är helt meningslösa att lista, numera säger han precis vad som helst och ofta med komisk effekt. Det mesta går snabbt framåt, utom pott-träningen. Den är helt hopplös.