Barn på nytt

Då var det dags att offentliggöra att Elias ska bli storebror. Planerad nedkomst är någon gång i april - om ett par veckor ska vi på ultraljud och förhoppningsvis få ett mer exakt datum - vi har tagit både NUP-test, blodprov och fostervattensprov (det sista var på grund av lite oklarheter i de två första) och allt ser finemang ut. Men det var ett par tuffa veckor av väntan, för även om en "kraftigt förhöjd risk" i sammanhanget är ungefär som ett lotteri med 63 vinster och en nit, så är det inte vinstlotterna ma tänker på.

Fast nu är det bra.

För att vi skulle kunna förbereda Elias ordentligt tog vi reda på könet den här gången. Det blir en pojke till! Och även om det hade varit kul med en dotter också, så känns det enkelt och bra. Elias är jättetaggad inför att bli storebror.

"Vad ska din bror heta?" frågar vi, och han svarar helt logiskt "Va" (för det är ju, ret grammatiskt, precis det vi påstår om man tolkar det på det viset) innan han korrigerar sig... förlåt, korrigerar oss och säger "Nä, det var inget bra namn." Vi har ingen aning om vad han ska heta - just nu heter han bara "bubblan" - men det känns skönt att bara ha hälften så många alternativ som förra gången. Det blir förmodligen något tidlöst i alla fall, vilket numera inte utesluter någonting.

I varje blogginlägg framöver kommer jag att lista några namn det INTE blir. Den här gången stryker vi Hugold, Rumford, Ebeneser och Kevin från listan. Kommentar överflödig.

Fammo och faffa är här och Idag var vi och hälsade på en släkting som tyvärr är mycket sjuk, men som vi i alla fall tror blev glad över besöket. Sedan åkte vi vidare och hälsade på en tre månader gammal liten framtida tjejkompis till Elias och Bubblan. Elias tycker att det är kul med bebisar men mot slutet var han lite retlig och fnös "DUMMA bebisarna. Jag ska INTE ta med någon hem."
Så där, i fullständiga grammatiska meningar, talar han nuförtiden, med en oefterhärmlig touch av kreativt crazy barnhjärna. Under sjukbesöket lyckades han lätta upp stämningen genom att räkna på fingrarna till fem, sedan till tio, och eftersom han numera räknar till 17 utan problem så frågade vi honom vad som kommer härnäst.
"Men jag har ju INGA FINGRAR KVAR!" sadehan och himlade med ögonen onnan han tittade på den streckförsedda landstingsklockan och påpekade att "Den där klockan har bara ettor på sig. Vad är klockan?"