En ovanligt vanlig dag...

<- Det är ännu värre än vår sunkiga digitalkamera lyckas framhäva. Hedersord!

...om man bortser ifrån att vintern fortfarande - mer än halvvägs genom mars - regerar utan konkurrens. Jag vet att jag skrev om "vår i luften" för ett par dagar sedan, men det var kanske att ta i. Insikten kommer till en när man förvandlats till en isstod på 200 meters promenad från Torkel Knutssonsgatan till porten.

Kom igen nu, jag vill ha lite Jakob Hellman-feeling! NU!

Tänk dej, stå i pyjamasen och se
kalla, kalla kristaller smält, smält ner.
För solen lyser utanför
och skuggor målar mönster
("Vintern dör", från ...och stora havet, 1989)

Fast, okej, till och med en förhärdad vinterhatare som jag kan medge att det är ruggigt vackert. Tills slasket kommer.

Vintern 1977, när jag föddes, slogs köld- och snörekorden på löpande band, och vore jag bara liiite mer narcissistisk skulle jag börja fundera på om hela den här långvintern är till för att sluta nån slags personlig cirkel.

Allt detta svammel syftar förstås till att dölja att absolut ingenting av intresse i bebisväg har inträffat idag heller.

Nåväl. Nu ligger lilla e i soffan och vinkar åt mig, så jag ska gå och klia henne på ryggen en stund, kanske plinka lite Jojje Wadenius för magen (inte samtidigt, alltså, jag har ju bara två armar) och lyssna om det kommer några djupa, insiktsfulla gurglingar där inifrån.

Dagens...
...stora populärkulturfråga: Vem är det som ska dö i säsongsfinalen av Lost?
...lunch: Jag sov till tolv, så frågan är ogiltig.
...ganska ovidkommande zappande-insikt: Susanne Alfvengren har blivit gammal. Men låter likadant.