Intet är som väntans tider...
<- Ångesten har fått ett ansikte!
...det är frustrerande, irriterande, enerverande, agiterande och säkert erande på många andra sätt också. Ytterligare en dag med medlidsamma blickar från kollegerna (och skräckhistorier från nattvakten, som upplevt två tuffa förlossningar ur pappaperspektiv).
Vakten dissade för övrigt steg 4 i min noggrant uttänkta handlingsplan för förlossningsprocessen - "Medan lilla e duschar springer jag ner i fem minuter till 7-Eleven och fixar matsäcken.".
"Tror du hon kommer att släppa dig ur lägenheten när värkarna har börjat? Ojojoj..."
"Hon är sjuksköterska, så hon brukar vara rätt rationell när det handlar om..."
"Du, det brukar min tjej också vara."
Det blir hur som helst svårare och svårare att gå hemifrån. Ångesten griper tag redan på sträckan mellan lägenhetsdörren och hissen, har mångdubblats vid t-baneingången, och när jag kliver av vid Gärdet darrar jag rejält. Men nu har jag i alla fall ledigt fram till måndag, och innan dess ska saker och ting väl ha satt igång. Snälla?
Bebisen trivs i alla fall bra där inne, verkar det. Han / hon slår volter av lycka, hur det nu kan finnas plats för det. Och vid ett tillfälle när jag lade örat mot magen kunde jag svära på att jag hörde någon lira ett xylofon-riff på lilla e:s revben...
Annars kan konversationer med magen bli rätt ensidiga, ärligt talat. Och när man försöker skoja till det lite så passar det inte alltid. Jag får inte dra min Darth Vader-imitation - "Luke (psssch psssch) ... I am your father" - för då blir mamma purken och tycker att jag skräms.
Igår önskade jag mig vår, och idag var det +5 och Mariatorget hade förvandlats till Mariasjön, så jag passar på att göra en ny beställning. Värkar, cirka klockan sju i morgon bitti (så vi hinner sova lite först) skulle sitta bra.
Tack på förhand.
Dagens...
tv: Club Goa. Varför utsätter vi oss för det här?!
tv 2: Pilotavsnittet för den amerikaniserade versionen av The Office. Återigen - varför (fast med inte fullt så stor emfas)?
referenshumor: Om Star Wars slogs ihop med Familjen Macahan skulle den odödliga frasen vara "Luke, I am your uncle."
...det är frustrerande, irriterande, enerverande, agiterande och säkert erande på många andra sätt också. Ytterligare en dag med medlidsamma blickar från kollegerna (och skräckhistorier från nattvakten, som upplevt två tuffa förlossningar ur pappaperspektiv).
Vakten dissade för övrigt steg 4 i min noggrant uttänkta handlingsplan för förlossningsprocessen - "Medan lilla e duschar springer jag ner i fem minuter till 7-Eleven och fixar matsäcken.".
"Tror du hon kommer att släppa dig ur lägenheten när värkarna har börjat? Ojojoj..."
"Hon är sjuksköterska, så hon brukar vara rätt rationell när det handlar om..."
"Du, det brukar min tjej också vara."
Det blir hur som helst svårare och svårare att gå hemifrån. Ångesten griper tag redan på sträckan mellan lägenhetsdörren och hissen, har mångdubblats vid t-baneingången, och när jag kliver av vid Gärdet darrar jag rejält. Men nu har jag i alla fall ledigt fram till måndag, och innan dess ska saker och ting väl ha satt igång. Snälla?
Bebisen trivs i alla fall bra där inne, verkar det. Han / hon slår volter av lycka, hur det nu kan finnas plats för det. Och vid ett tillfälle när jag lade örat mot magen kunde jag svära på att jag hörde någon lira ett xylofon-riff på lilla e:s revben...
Annars kan konversationer med magen bli rätt ensidiga, ärligt talat. Och när man försöker skoja till det lite så passar det inte alltid. Jag får inte dra min Darth Vader-imitation - "Luke (psssch psssch) ... I am your father" - för då blir mamma purken och tycker att jag skräms.
Igår önskade jag mig vår, och idag var det +5 och Mariatorget hade förvandlats till Mariasjön, så jag passar på att göra en ny beställning. Värkar, cirka klockan sju i morgon bitti (så vi hinner sova lite först) skulle sitta bra.
Tack på förhand.
Dagens...
tv: Club Goa. Varför utsätter vi oss för det här?!
tv 2: Pilotavsnittet för den amerikaniserade versionen av The Office. Återigen - varför (fast med inte fullt så stor emfas)?
referenshumor: Om Star Wars slogs ihop med Familjen Macahan skulle den odödliga frasen vara "Luke, I am your uncle."
0 Comments:
Post a Comment
<< Home