Ajö och goddag

Det är snart dags att skriva bokslut över 2008, med den lugnaste nyårsaftonen sedan jag vet inte när - det blir jag, lilla e, Elias, en läcker fläskfilégryta vi ska slänga ihop tillsammans och en champagneflaska jag lär bli tvungen att dricka ur nästan alldeles själv. Eller så sparar vi den till våren.

Det har inte blivit så mycket bloggande och jag vet inte riktigt varför. Det kan ha att göra med att Elias har kommit in i den RIKTIGA trotsåldern nu, allt som varit tidigare har bara varit weltschmerz. Och när man är helt utmattad efter en dust med lilla herr tvärsemot är det svårt att komma ihåg allt det roliga som händer däremellan. (Jag VILL INTE gå hem! Bra, då går vi inte hem. Nej, jag VILL gå hem! Bra, då går vi hem. JAG VILL INTE GÅ HEM! Vad vill du göra då? INGENTING!!! etc, repeat to fade) Efter en halvtimme/en timme brukar han ge upp och vara världens gulligaste ponk igen, vi kommer överens om att det är mycket roligare både för honom och för oss om vi är kompisar och sedan blir det samma visa igen några timmar/någon dag senare. Det här är ingenting vi är ensamma om, men det gör det inte roligare.

Julklapparna är öppnade och undanstädade, Elias for en sväng till fammo och faffa i mellandagarna och fick åka skidor på riktig snö ("det var halkigt") och har blivit stor på många sätt, och det märks i detaljerna så till vida att han numera till exempel kan spela Mamma Mu på datorn utan hjälp och bygga världens längsta legotåg blixtsnabbt.

2008 har varit ett dramatiskt år ute i världen, själv har jag blivit lite tjockare och lite fattigare (mina fonder har klarat sig bättre än genomsnittet men sedan var det det där med restskatten också), lite varmare i kläderna på jobbet, lite äldre och morgontröttare men föralldel också rökfri. Jag sitter nu med en portionspris tjejsnus under läppen, vilket är vidrigt på ett positivt sätt - det är ingen risk att jag någonsin kommer att fastna på samma sätt som med tobaken. Snus är verkligen inte gott. Precis efter jul fick vio ett dödsbud också, inte direkt oväntat men det blir inte mindre tråkigt för det.

För många är 2009 ett år där krisen står i första rummet, men även om jag vet att journalistbranschen inte är den mest stabila där ute är det andra saker som dominerar när jag tänker på det kommande året. Att det nu bara är drygt tre månader kvar tills Elias blir storebror och jag blir tvåbarnspappa (yikes, jag som knappt klarar av att resonera med en i taget) är förstås den stora grejen. Jag har lite överbliven semester att ta ut tillsammans med pappadagarna och det tänker jag verkligen utnyttja. Det blir en lång, förhoppningsvis varm sommar.

Elias blir fyra år och har redan börjat ladda för att åka "läskiga tåget upp och ner" på Grönan. Det är svårt att tänka sig annat än att det blir en av årets höjdpunkter det också.

Mina nyårslöften blir att gå ner sju kilo lagom till Midnattsloppet, att ta bättre hand om mina fötter och att alltid och undantagslöst sträva efter att bli en bättre pappa. Möjligen att skriva den där sabla romanen också, mellan blöjbytena.

Nu ska jag gå och mysa med min familj.