Ett måste för den stilmedvetne mannen

<- Vårkollektionen. Varför får jag ledmotivet till Rocky i huvudet när jag ser de här bilderna?

Så börjar den här helgen ticka mot sitt slut, då. Jag tog helgledigt från att skriva också, men här är bebisnyheterna i korthet för de närmast sörjande.

Gick av jobbet i torsdags och for direkt till Odenplan för en informell pappaträff med "Tobbe W" och "Stjärnreportern" (skyll inte på mig, de valde sina alias själva) över kaffe och äppelpaj och med deras barnvagnar in attendance. Lilla e och Ännu mindre e var kvar hemma.

Noterat från fiket: Emil sov som en liten timmerstock och Hanna har två tänder och har vuxit som bara fasen - jag träffade henne senast i december och skillnaden var markant.
Det fanns ett anslag på cafédörren där det stod att de av framkomlighetsskäl ville begränsa antalet barnvagnar. Inte för att det var något problem med att ta in dem, och för övrigt fanns det redan ett par vagnar där när vi kom. Fast man kan inte undgå att reflektera över om det överhuvudtaget fanns behov av sådana anslag på fik för bara ett par år sedan. Plötsligt är ju bebisar den hippaste accessoiren man kan tänka sig i Stockholm City 2005.

Kan redan se framför mig hur Elias och Emil tjatar om att sticka till Ibiza med polarna nån gång kring juni 2023. Det ska väl gå bra, så länge Hanna följer med och håller koll på dem. Fast å andra sidan har de väl kanske växt ikapp henne vid det laget.

Det var hur som helst en trevlig fikastund, men den blev lite korthuggen i och med att jag fick nödsamtal hemifrån - Elias hade passat på att vara jobbigare än vanligt medan pappsen vältrat sig i fikabröd. Så jag skyndade hemåt, beväpnad med mineralvatten åt mamma och en god portion repat mod och energi åt den lille gaphalsen.

<- Okej, fotbollsintresset är rätt begränsat än så länge. Men en dag kommer han att tacka mig...

Fredag och lördag tog vi det rätt lugnt, ett par korta promenader i och med att solen kom tillbaka (hur i hela *#@! får man de där mössorna att sitta där de ska?!), och pappa unnade att köpa sig själv ett plagg som inte var i storlek 50 - Hammarbys matchreplica 2005 - men annars gick dagarna mest åt till att hitta rutiner. Vi blir stadigt bättre på att tolka grabbens utbrott, och ja, det finns faktiskt en distinktion mellan blöjvrede och matvrede. Fast den är hårfin. Pappas nya huvuduppgift här i livet har blivit att bjuda Elias på en luftfärd när han börjar kinka. Tre "raketer" får honom cool igen i ungefär hälften av fallen. Över huvud taget gillar han rörelse, vare sig det är vagn, bil, eller krigsdans i farsans famn. Antingen det, eller så blir han så skraj att han blir förstummad.

Om "lyft av liten bebis" någonsin blir olympisk gren har jag goda chanser att komma med i truppen.

<- Så har då ännu en generation drabbats av babyfeber.

Idag åkte Erika och Elias med mormor på utflykt till Solna, för att introducera grabben för gammelfarmor och gammelfarfar och titta till morfars grav. Efter att ha gjort mig själv till åtlöje med ett par patetiska försök att montera barnstolen (har sagt det förr, säger det igen, JAG ÄR INGEN JÄDRA INGENJÖR) vinkade jag av dem, handlade lite, och återvände hem till en knäpptyst lägenhet. Till och med katten sov. Jag höll mig i och för sig sysselsatt med att utrota dammråttor (har försökt dressera katten att jaga dem, men det går trögt, det enda villebråd hon är ute efter är blommorna) men det gick inte att komma ifrån att det kändes ...ensamt, liksom.

Sedan kom de hem, och det krävdes typ 416 luftfärder innan jag lyckats natta Elias. The grass is always greener...