Hi, my name is...

... *jiggajigga* Elias. Det får väl betraktas som ganska officiellt nu, i och med att vi är på väg att fylla i papperen till Försäkringskassan. Det innebär att jag skulle kunna kalla honom "ännu mindre e" i den här bloggen (även om han fortsätter att äta som en liten men hungrig häst), men det skulle nog bara förvirra i onödan.

<- Elias? Är det jag det? Funkar det namnet på dagis? Gillar brudarna det? Får sova på saken...

Hur kom vi till en konsensus? Frågan är om vi någonsin gjorde det, men under timmen jag hade grabben för mig själv efter snittet, konstaterade jag på nåt sätt att han definitivt inte såg ut som en Andreas. Och mot alla odds höll lilla e med (fast hon var förstås omtöcknad efter spinalen ;) ).

Elias har varit min favorit sedan i vintras. Det dök upp helt från left field, när jag av en händelse träffade på en släktforskare på nätet som utforskat samma rätt ovanliga efternamn som min mamma har. Det visade sig att vi var sexmänningar (typ) och hon skickade mig min morfars släkttavla ända tillbaka till mitten av 1700-talet. Lillens farmorsfarfarsfarfar (1787-1826) hette Elias och det bara slog mig - "vilket schysst namn!". Sedan växte det hela tiden.

Han har namnsdag den 17 april och namnet betyder, eh, nåt bibliskt.

Nu återstår "bara" att enas om efternamnet. Inte för att någon av oss lägger någon prestige i det, men det är ändå ett "antingen/eller" där man vet att någon gren av släkten kommer att känna ett styng av besvikelse. Och dubbelnamn blir det knappast, illa nog att grabben får tre förnamn (Elias, Ulf efter morfar, Johan efter farfar).

Apropå farfar var han och hälsade på en sväng idag igen, hade varit på en konferens i Solna. Han bangade en betald middag med avec och Shirley Clamp-sång (for future reference: Shirley Clamp var en schlagersångerska som hade en kort glansperiod under mitten av 00-talet. Hygglig röst, rött hår och mycket kurvor) för en dryg timme med sin sonson. Japp, han är såld på lillen han med, och han är nästan lika dålig på att dölja det som farmor.

<- Försöken att anpassa dygnsrytmen efter lillen går väl ...sådär.

Vad mer? Tisdag kväll tillbringade lillen fast förankrad vid Mariatorgets Mjölkbar, och släppte bara taget för att skrika då och då. Ikväll har han - hittills (peppar peppar ta i trä, etc) - varit liiite lugnare, men är fortfarande grymt hungrig. Dessutom har han lärt sig att stoppa in fingret i ögat, vad det nu ska vara bra för. Dagens ungdom.