Sommar i Byn, och utanför

<- Elias funderar över huruvida den skära kaninen är intressantare än den gröna spegelblobben. Fårskinnet har hans pappa legat på många gånger sisådär 28 år tidigare.

Det var millenniets mildaste midsommar, hittills. Och som jag redan nämnt inleddes den efter drygt sju timmars sömn, och helt plötsligt kändes det där med att vara i Fagersta helt okej.
Vi vaknade till så sakteliga alla tre, och farmor hade ställt fram en överdådig frukost.
När Elias hade fått stifta bekantskap med babygymmet som farmor känt att hon bara *måste* köpa (känns historien igen?) - och det blev succé! - gav vi oss ut på vandringsfärd i sommarens glada tid.
Vid Eskiln Beach hade vi stämt möte med Daniel, Claes och hans müstiska tüska (som: 1) pratar svenska jäkligt mycket bättre än drottning Silvia, och 2) är jäkligt trött på att höra den jämförelsen)

Sedan sällskap till Hembygdsgården. Där var det späckat med folk, bland annat en av de tidigare nämnda slipskillarna. Höll på att inte känna igen honom utan kostymen. Fast det är kanske poängen. Nå - han verkade trivas på gräsplätten som lär vara så långt ifrån en MTV-gala som det är metafysiskt möjligt.
Vi pratade en stund - men inte ett ord om bandet.
Fast - återigen - det är kanske poängen.

Dessutom träffade jag, och då har jag säkert glömt många, Mia, Mias kille, Mias son (Simon?), Gugge, Jack, Lena, P-H, Unni, Anna, Milla, Li, Olov, Kristina och Mats.
Och - no pun intended - stången restes utan incidenter.

Så var det då midsommaraftons afton.

Daniel, Claes och de andras storslagna planer på att sitta uppe på ett myggtäckt berg och skåla in denna Sveriges främsta högtidsnatt, blev lite modifierad i och med att SMHI lade sig i.
Nu blev det en övernattningsstuga i stället, vilket lät mycket mer civiliserat - tills farfar skjutsade över oss. Efter en mil på en väg som en traktor skulle haft smärre problem med att forcera, och en kilometers promenad, kunde vi äntligen sätta oss ner, dricka en öl och slå ihjäl mygg.
Med sådana vänner - vem behöver fiender?

Sedan forcerade vi terrängen och tog oss upp på en höjd som var blåsig och relativt insektsfri, och allt kändes plötsligt ganska bra ändå. Jag fann dessutom ett perverst nöje i att vara komplett och målmedvetet felklädd för att älga genom snårskog.
Men det var oavsett vilket skönt att vi hade en liten att komma hem till efter några timmars festande.

På midsommardagens morgon ösregnade det, och jag undrar hur den där natten i stugan blev egentligen. Nu när jag tänker efter har jag inte hört av någon av de andra festdeltagarna... (Bernard Herrmann-stråkar)

Elias (och, därmed, mamma och pappa) sov som en liten stock igen, stortrivdes på nytt i babygymmet och på eftermiddagen for vi till Skinnskatteberg där han fick träffa sin andra Gammelfarmor, som var solbränd och stolt och riktigt pigg och som gav sitt barnbarnsbarn en femhundring. Den ska vi köpa babygym för!

Tanken var att vi skulle åka hem tidigt söndag förmiddag, men i en kombination av logistiska problem och insikten/hågkomsten att det faktiskt är förbannat skönt att bli bortskämd och lite upp-passad fick oss att bli kvar drygt ett dygn längre än det var tänkt. Elias orkade visst bara anstränga sig för att vara trevlig i två dygn, för sedan tilltog gnällandet efter hand. Så det blev fler långa promenader.
Det var oväntat skönt att inte traska längs invanda Södergator.
Nya saker att kontemplera. Till exempel att titta några år in i framtiden... den dag det är varning för lekande barn.

Studsmattor verkar vara den stora grejen just nu. Med betoning på "stora". De ser ungefär ut som mattorna man själv studsade på som liten, men sisådär fem gånger maffigare. Har de blivit billigare per kvadratmeter?
När vi traskade längs en av de stillsamma villagatorna på Fagerstas "gräddhylla" och kollade på hus (alltså, kollade abstrakt, inte konkret - det finns gränser) noterade lilla e vemodigt att det inte fanns några uppkritade hagar att hoppa i.
"När Elias växer upp och frågar hur vi lekte när vi var barn - han kommer att tycka att vi är helt förlegade."
"Det är vi också. Nya tider, nya seder, vet du."
"Mm. *suck* Men där är i alla fall en trädkoja, titta!"
"Wow - sådana ser man inte så ofta nu för tiden."
"Nä... inte inne i Stockholm i alla fall."
"Är det så konstigt då? Man måste säkert ansöka om bygglov i fjorton instanser och även om man får tillstånd blir det ett helvete att klara gränsvärdena för buller..."

Apropå cirklar som sluts, tittade jag och lilla e en hel del i gamla fotoalbum. Damn - jag var ju ruggigt söt ett tag! Undrar var det gick snett.

Efter en lång, seg, startsträcka på måndagen (Elias sov dåligt igen, men framåt förmiddagen cyklade jag iväg till Fagerstas apotek för att köpa ny Minifom - de dyra dropparna tog slut till söndag lunch) blev det en ny lugn bil- och tågresa hem.

Hemma igen, och i full färd med att arrangera om mammas anletsdrag... ->

När vi kom hem, framåt 18 igår, hade digitalboxen pajat OCH tv:ns SCART-uttag skurit ihop - på en gång - så nu är vi nere i 20 kanaler igen, hur vi nu ska klara oss.
Men i natt var det tredje gången på en vecka som vår son fick åtta timmars sömn. Det är sådant som ger en hopp.

Som bilden till höger antyder, är han inte längre nöjd med att bara titta på omvärlden. Nu ska den manipuleras...