Friday, June 17, 2005

Och så finns det dagar som den här

när man vaknar lite lagom mör efter trevlig samvaro med goda vänner och grabben är lite skrikig vid halv sju men det gör inget för hela tillvaron är inlindad i bomull och när han verkar ha vaknat till ordentligt vid åttasnåret kliver man upp och tar med sig pilten och filten in i vardagsrummet och kryptränar och han slår nya rekord i armhävning och det är lustigt att notera att han oftast tippar över åt vänster efter ett tag men det verkar inte bekomma honom för filten är mjuk och ullig och skön så det är bara upp upp upp igen och vädret är vackert trots att det var sagt att det skulle vara regn och nu har lilla e vaknat med ett leende på läpparna och klockan tio har vi tvättstugan men det är bara trevligt det med och nu är alla Elias kläder rena och pappa har ätit lunch och tittat på The 4400 och vi väntade till tre innan vi gick ut och promenerade till Centralen för att köpa tågbiljetter men vi blev svettiga ändå och han blev lite skrikig när vi var tillbaka vid Slussen och jag tog upp honom och bar honom i famnen medan lilla e gick bredvid med vagnen och han blev jättelugn och alla vi mötte log och det var regn i luften hela tiden men det kom inte en droppe och sedan åt han och sov och sov och sov och mamma och pappa såg på Veronica Mars och åt kebab och sedan var vi faktiskt tvungna att väcka honom och byta blöjor och ta på honom pyjamasen med Snobben på och då blev han lite arg igen men vem kan klandra honom när han blir väckt för att han ska gå och lägga sig och han verkar inte gilla sina strumpor längre för han försöker alltid skava av sig ena sockan med andra foten vilket är lite extra intressant i och med att pappa har en tendens att göra likadant utan att han vet varför och det kan vara en tillfällighet eller ett bisarrt nedärvt släktdrag vem vet och nu är klockan hur som helst tjugo i elva och det är någon sunkfilm på tv och det är fortfarande tropisk värme utanför och där är vi nu.

Kalla det James Joyce-ripoff. Kalla det stream-of-consciousness. Kalla det ett patetiskt försök att vara pretto. Men precis så har den här fredagen varit.

Dagens...
...konversation:
Jag och lilla e, cirka 11:15 -
"Ska vi prova att ge honom Minifom lite längre före han äter?"
"Mmm. Ska vi göra det nu?"
"Äh, vi väntar tills han vaknar, va?"
"Han är vaken."
"Åh. (paus) Jag hörde honom inte."
"Har det gått så långt, alltså?"

1 Comments:

Anonymous Lotta said...

Kalla det vad du vill, jag är iaf väldigt förtjust i den sortens texter där allt bara flödar. Så länge det inte känns konstlat, och det gjorde det inte här.

Glad midsommar på hela familjen!

22 June, 2005 02:10  

Post a Comment

<< Home