Waiting for the night to fall

<- Han är ju för söt när han sover!

...och därmed kan vi lägga maj månad till handlingarna. Det där vemodet som kanske lyste igenom i mitt förra blogg-inlägg gick över ungefär ett dygn senare, när det värsta ovädret på rätt länge drog in över Stockholm och jag från vardagsrumsfönstret betraktade den långa, dyblöta och låååångsamma kön till Marie Laveau.

Förresten är det typiskt att Stockholms mest hajpade hak just nu öppnar i GRANNKÅKEN precis när mitt och lilla e:s uteliv har tagit paus på obestämd tid. Bah.

<- Mätt och belåten. För ögonblicket.

Ikväll har han haft sitt första större kolikanfall på några dagar - sedan torsdag-fredag har vi haft det relativt lugnt. Eller åtminstone jag, eftersom han varit tystare på kvällarna än på länge, men i gengäld gnälligare på morgnarna (när pappa varit på jobbet). Men anfallen är lite kortare, och oftast är han möjlig att distrahera, även om det kräver rätt intensivt arbete.

Något han däremot inte gillar alls är krypträningen. Det anses ju farligt för bebisar att sova på magen, men själv begriper jag inte hur Elias någonsin skulle kunna få för sig att frivilligt somna på mage eftersom han blir ilsken som ett bi så snart vi lägger honom i kryp-position.
Det är ungefär som att betrakta den där klassiska Monty Python-sketchen där Graham Chapman fribrottas med sig själv.

"Double overhead nostril... back-kick and into the, ah, Boston crayfish, no, it's a crawfish, or is it a longestine, no, it's a longestine! A lovely move there! He's caught himself by surprise and that is it, the first fall to Colin "Bomber" Harris! Swell! A lovely move there! And Colin must be pretty pleased with himself having caught himself out with that one! And a forearm chop. A strawberry whip, a vanilla whip, a chocolate whip... (Colin flips himself over several times with gusto.) There it is, Colin's most famous hold, the one-leg-over-shoulder-Gerry Ford and Colin's in real trouble!"
Källa: Pythonnet

<- Hur känns det i magen? För mycket kaffe och stress? Ätit för mycket av det goda?

Antagligen kommer han att bli en sådan där bebis som skippar krypstadiet helt och ålar, hasar, rullar och kullerbyttar sig fram tills det blir dags att räta på benen. Benmuskler har han i alla fall - hans dropkicks mot pappas revben är inte ens att leka med. (för att inte tala om när han armbågar en i nacken...)

Annars har det, i ärlighetens namn, hänt mycket lite. Förutom att jag måste skaffa mig lite Ray Charles-låtar.