Ja, jeg elsker denne pigen

<- Nu är det en ny person i centrum.

Idag (eller, om man ska vara petig, tidigt som tusan i morse) är det tre år sedan två nyförälskade fick ett ryck och tog en nattpromenad. Den utgick från en inrökt, inkrökt etta i grälla färger på Björngårdsgatan och kulminerade i ett improviserat frieri, i soluppgången, på klipporna på Kastellholmen.

Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle fråga - fram till det ögonblicket hade jag inte trott på det där med ringar, särskilt inte med någon man bara känt i tre månader.
Jag hade ännu mindre trott att hon skulle säga ja (efter typ en halv sekunds betänketid).

Den resan vi inledde den vårnatten har tagit oss ända hit, och även om vi inte festade till i år, och även om Elias kolik verkar vara vid sin kulmen, och även om den traditionella nattpromenaden blev en kvällspromenad med barnvagn så är det värt det, alla dagar om året.

Ringarna köpte vi inte förrän i juli, men det är en annan historia. Den dagen vi köpte ringarna träffade vi också ett par av lilla e:s vänner på stan. Och idag, i ett av dessa små underliga sammanträffanden som gör den här världen lite charmigare ibland, har vi följt deras förlossning i blogform. Hon är lite mer hardcore än jag - har kopplat upp sig med bluetooth och skrivit inlägg på en laptop mellan värkarna. De är, i skrivande stund, inte riktigt färdiga. Men vi håller tummarna.



Idag är det också förstås Norges nationaldag och 70 år sedan Dennis Potter och, i ännu en av dessa underliga små quirks of nature, 69 år sedan Dennis HOPPER föddes (inte för att de har något med varandra att göra egentligen, men när jag var yngre hade jag svårt att hålla isär namnen).

<- Jag fattar fortfarande inte det där med matematik, alltså.

Apropå nationaldagen, kan jag bara konstatera att det är en skymf mot alla heliga klämdagar att byta ut Annandag Pingsts rödfärg mot 6 juni. Flaggviftning kan ju den som vill få hålla på med, men eftersom annandagen alltid är en måndag och 6 juni rent tekniskt kan infalla närsomhelst i veckan handlar det om en potentiell stöld av 0,2857 helgdagar per år. (miniräknare igen) Tack så hemskt jävla mycket, farbror staten.

Jag tänker protestera genom att jobba på nationaldagen. Civil olydnad, kallas det visst.