Ey kompis

<- Det skiljer tre veckor mellan grabbarna, och rätt så många gram.

Kort inlägg, för jag har arbetshelg och ögonlocken stretar. Elias och Emil har morsat på varandra nu, och båda sov sig igenom mötet, och den pinsamt uppenbart arrangerade fotosessionen som grabbstackarnas respektive föräldrar bara kände att de måste genomföra.

Det händer mycket på tre veckor, om man säger så. (Och nu måste jag komma på ett sätt att bräcka Mötley-tröjan. I värsta fall får jag screentrycka en liten med "Raw Power"-omslaget, för alla som förstår musik vet ju att Mötley bara är posörer. Iggy and The Stooges banbrytande platta från -73 - punk innan punken fanns som begrepp och den mest attitydstinna rocken på denna sidan... ...nej, jag kommer faktiskt inte på något just nu - DET är tuff shit. Nu kommer Stjärnreportern att säga upp bekantskapen ett tag, men han kommer nog över det. Okej, jag har kommeit långt, långt bort från ämnet.)

Det händer mycket på tre veckor, om man säger så, och det alltså är ett uttryck man kan använda om såväl vecka 0-3 och vecka 3-6, kan vi nu konstatera. Jag tror inte vi behöver vara överdrivet oroliga för att Elias sprängt viktkurvan åtminstone. ;)

Fast han har ont i magen ibland, åtminstonme är mamma överytgad om det, och vid varje nattligt vredesutbrott blir den pavlovska reaktionen "GAH! Koliken! Är den här nu? Har den kommit som en tjuv om natten för att stjäla rosorna från mammas och pappas kinder, solskenet från deras blick och gnugga deras ansikten i aska?" Sedan käkar han en stund och blir lugn igen. I mina öron skriker han likadant om han ätit för lite som han gör om han ätit för mycket...

Lördag tillbringade Erika och Elias med moster och morbror (hon fick knappt köra barnvagnen, för det skulle släkten göra), medan en småsnuvig pappa hade en sedvanligt långsam lördag på jobbet, och idag - för där slog klockan visst tolv - har grabben sitt livs första namnsdag - inofficiellt, eftersom vi ska skicka in RSV-papperen på måndag, men i alla fall. Vi kanske kan köra en minitårta i en mixer? Eller så firar vi honom i efterskott nästa gång.

Grattis, min lilla gaphals!