Wednesday, April 13, 2005

Jag håller mitt lilla liv emellan händerna *)

<- Enligt läkarvetenskapen kan inte bebisar le, och gör de grimaser som liknar leenden beror det på rena tillfälligheter eller möjligen magknip. Det tror jag inte ett ögonblick på.

...och av någon outgrundlig anledning låter det lilla livet just nu som en mistlur. Så medan mamma tar honom på en tripp till Mariatorgets Mjölkbar passar jag på att skriva lite grann.

Det lilla livet är mitt, också i statens ögon. Han har fått personnummer, och idag blev jag pappa efter ett besök hos socialsekreteraren, vilket må låta dramatiskt, men är standard för alla föräldrar som inte är gifta. Socialsekreteraren var väldigt trevlig och bad flera gånger helt i onödan om ursäkt för att den här proceduren över huvud taget behövdes - men jag kan tänka mig att det kommer in en del fall som är lite mer, ähum, känsliga, än vårt.

Jag är själv "oäkting" eftersom mina föräldrar aldrig tyckt att giftermål varit särskilt viktigt (efter drygt tjugo år i synd fick de till slut tummen ur när jag var tolv, så jag känner ingen större stress), och när jag pratade med farmor fick jag klart för mig att mötet med socialsekreteraren var mycket, mycket annorlunda på 70-talet...

...nåväl. Två kryss och tre namnteckningar så var jag pappa till Elias, numera försedd med personnummer och inom någon vecka också med efternamn. Snart är jag vårdnadshavare också, och då jäklar ska det bli lite nya rutiner hemma. Kadaverdisciplin. ;)

Idag bestämde vi oss också för att fila hans naglar. Det visade sig vara ett jobb för hela familjen. Han skrek, mamma höll i och jag försökte fånga upp de fladdrande små händerna med ena näven och fila med den andra. Han har nu färre vassa naglar, men de naglarna känns ännu vassare än innan. Det här kan bli en följetong.

Bajen vann igår, och lillen sov bort sin första allsvenska premiär. Nå. Det blir fler. Det är sådant som kan få en vårtrött, nyopererad och lite paranoid pappa att lyfta blicken och räta på ryggen en smula. Vissa dagar behövs det.

*) Från "Vackert väder" av Jakob Hellman.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home