Nio och ett halvt år senare

<- Filosoferna slår till, och inte en tekopp i sikte denna gång.

En lång, monoton och långtråkig arbetshelg är över, men tack och lov fanns det en säkerhetsventil - Clacke var i stan, för en repövning med andra käcka flottister, och på lördagkvällen fick jag själv permis från min föräldraplikt. Så medan mamma och Elias stack till moster och - absurt nog - eventuellt tittade på hockey, satt jag och mina två mest långlivade kompisar från tonåren och hinkade finöl på Akkurat.

Det var kvällen och natten den 11 november 1995 som vi satt i en andrahandsetta på 20 kvadrat i Västerås och hinkade ...eh, te, på allvar första gången, det som i vår gemensamma mytologi benämns Filosofiaftonen II. Filosofiaftonen I var långt mindre minnesvärd och senare Filosofiaftnar, tror vi hade en III och en IV åtminstone, lyckades aldrig återskapa magin från den kvällen, när tre förvirrade snubbar i övre tonåren satt och över Söderblandning och Lapsang försökte dra slutsatser om livet, universum och allting (med "allting" kan sammanfattas: tjejer, plus lite jobb och allmänna framtidsplaner)

Man blir lite nostalgisk efter ett par pint Hell, och oavsett vad vi kom fram till då, i den där trånga, instängda lägenheten, blev saker och ting aldrig riktigt som man hade tänkt sig. Fast helt okej ändå. Själv var jag drygt halvvägs mellan 18 och 19, och just den där novemberhelgen staplades de definierande upplevelserna på varandra. Det enda som fattades hade väl varit att mitt 28-åriga jag, precis som i den där pensionstjoflöjtreklamen, hade knackat på dörren och förklarat att nej, jag får nog aldrig Stora Journalistpriset, min första miljon är inte i hamn än, för att inte tala om den andra och 1990-talets bästa svenska popplatta skrevs inte av mig.

Men också att det inte gör så jäkla mycket när allt kommer omkring.

<- ...och på Kristi Flygardag 2005 kommer du att stå och gunga din sex veckor gamle son uppe vid Ersta Café och gå runt med en min som är så stolt att det är rörande, och nästan lite löjligt. Men vet du vad - du är förlåten.

Jag hade nog småskrattat överseende över hur osårbar jag kände mig just den kvällen, förberett mig lite på den ganska snåriga vägen mot lycka, försökt få mig att undvika några av de mer onödiga själsliga fallgroparna (ALLA ärr är inte karaktärsdanande!), lugnat mig själv med att blöjbyten egentligen är en baggis och, när det gäller kärlek, så spelar det ingen roll vad man tror att man är ute efter på förhand, hemligheten är att hålla sig till den som får en att le.

Nåväl, 11 november 2005 har vi bokat in för Filosofiaftonen X - The Reunion. Tre män med ganska olika liv, på väg mot 30 i ilfart, och jag inser att jag dricker alldeles för lite te nuförtiden. Men det blir magi alldeles oavsett.

Elias och mamma kom förbi krogen och hämtade upp mig, och även om jag vinglade en smula så tycker de om mig ändå.