Tuesday, April 26, 2005

Ett brev betyder så mycket...

<- Invigningen av badbaljan gick väl ...sådär.

I måndags rasslade det till i lådan, och vips! Hade Elias fått sitt första brev. Från Skatteverket, muntert nog. Han är nu skattskriven, eller vad det heter, och officiellt försedd med för-, mellan- och efternamn samt sin första adress.

Jag vet inte hur länge vi kommer att kunna bo kvar i lägenheten. Redan nu liknar sovrummet en avstjälpningsplats - vi måste flytta barnvagnen en meter (i det väääldigt snåla mellanrummet mellan sänggavel och bokhyllor) för att ta oss runt sängen och att ta sig ut på balkongen kan man blott drömma om.

<- Sådan son, sådan far. (Bilden är arrangerad. Åtminstone till hälften.)

Skrikandet fortsätter, men han har haft lugna dagar då och då. Om, säger OM det är kolik som ligger bakom, kan vi räkna med att kulmen kommer någon gång kring vecka 6-7 och det verkar fullständigt osannolikt att det skulle kunna bli mer intensiva skrikattacker än de vi lever med nu.
Å andra sidan utför vi alla de lindringsknep som vi kan hitta, så även om det blir värre kanske det inte märks så mycket.

Pappa har en ovanligt efterhängsen snuva också, som gick in i andra andningen i natt, så det är high life på alla fronter...

Det slår mig att jag inte knöt ihop säcken om nagelklippningen. Cred till Tobbe W, som gav mig den lika enkla som geniala lösningen. "Bit av dem!" Som certifierad nagelbitare i yppersta proffsklass sedan 20 år skrämmer det mig lite att jag inte kom på det själv. Ironiskt nog har jag precis lyckats sluta bita på mina egna. Nå - nästan.

Jisses, vad det skulle sitta bra med en whisky. Mot snuvan, alltså.

Ju mindre jag skriver om fotboll idag, desto bättre.

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Jag säger bara det - blått och vitt är färgerna! / Fadern

27 April, 2005 00:43  

Post a Comment

<< Home