Nu är pappa trött igen

<- ...och lite suddig i konturerna.

Det blev inte många timmars sömn i natt, trots ett par rejäla promenader under dagen, men lite blogg-energi ska man väl kunna skrapa ihop ändå.

First things first - welcome to the world, Anton!

Second thing second. Vi var tillbaka på BVC i onsdags för den första läkarundersökningen sedan BB. Doktorn visade sig vara Daddy Fools husläkare, som tycks ha god hand med barn också. Allt såg finfint ut, bortsett då från koliken, men vi vet ju att den är övergående, även om det är jobbigt medan det varar.

För kalenderbitarna: Dag 55, 4 805 gram, 57 centimeter. Det innebär att han vuxit i genomsnitt 0,87 centimeter och 216 gram per vecka. Om en människa behöll den tillväxttakten under hela livet skulle denne på sin artonårsdag vara, eh...
...väldigt stor. Viktökningen verkar ha stannat av något i alla fall. Emil lär vara på väg mot åtta pannor vid det här laget, så det ska bli spännande att träffa honom igen...

I onsdags fick Elias dessutom dambesök. Stjärnreportern tog med Hanna, snart 13 månader, och de båda ungdomarna fann varandra direkt med sin bebisvariant av tåflört.

Vi fick också en försmak av vad som väntar på daglig basis om några månader när Hanna upptäckte de gamla videokassetterna i bokhyllan. Det tog tjugo sekunder, sedan var alla utspridda på golvet. Konstigt nog kändes det bara trevligt.

<- Rudimentär jacuzzi.

Vad övrigt är, är blandade reflektioner.
- Att ta på strumpor på en liten illbatting som sparkar hejvilt är en plåga, tills man inser att det i själva verket bara är en horisontell variant av grodbankningen på Gröna Lund (som Daddy Fool för övrigt är kung på!). Då går det som en dans.
- Han börjar redan växa ur kläder.
- Första matningslåten (melodin får ni gissa själva): Femton droppar i ung mans kista, å-åh med en sked Minifom!
- Apropå det har pappa provat att flaskmata honom. DAMN! Vad coolt det var!
- Och så har vi börjat förbereda Elias på hans livs första schlager-EM. Carola dämpar magsmärtorna medan Lena PH får dem att eskalera. Och då var det inte ens Det Gör Ont vi spelade.