On the road

STOCKHOLM-FAGERSTA (DF). Den första resan tar jag genom mig, som Chris Lancelot säkert skulle uttryckt det. Det började inte bra - under packningens slutfas var Elias mer än lovligt förbannad och pappa var för sin del övertygad om att den här resan skulle han faktiskt inte ta sig igenom - den första skola bliva den sista. Et cetera.

När vi sedan gick hade jag kommit på ett som jag tyckte skitsmart psykologiskt knep. I stället för att betrakta färden Stockholm - Fagersta som en enda Kafka-artad enhet, delade jag upp den i en serie kapitel, som i sig utgjorde nästan - men bara nästan oöverstigliga hinder. Den taktiken kom jag på halvvägs till tunnelbanan.

När vi kommit fram till spärren ropar lilla e: "Å HERREGUD - BILJETTERNA!". Detta var naturligtvis precis vad jag redan förberett mig på och jag joggade närmast zen-buddhistiskt tillbaka till lägenheten.

Sedan gick allt nästan chockartat bra. När vi bytte tåg i Västerås var vi litegrann ute i sista sekunden och pappas mjälte fick sig en rejäl smäll när tåget började rulla innan vi hade fixerat vagnen. Mellan Virsbo och Ängelsberg var han (Elias, inte pappa) gnällig som fan, men bortsett från det var timmarna på tåg de lugnaste vi haft hela torsdagen.

Fajfaj och fajmoj hade givetvis mackor och öl redo, och pappa fick sig till och med en skvätt Talisker (för halsen!). Och förvecklingarna kring farfars försenade/försvunna födelsedagspresent slutade lyckligt. (om någon undrar var presenten i fråga en gipsavgjutning av Elias hand och fot. Nu blev det en leravgjutning i stället för en gipsavgjutning, men det funkade ändå, även om grabben reagerade väldigt misstänksamt på att få foten nerklämd i lera - "Hur fick ni så bra avtryck?" "Med stor svårighet.", typ)

Nu är det halvvägs genom midsommarafton och massor har hänt idag. Återkommer med en fullständig redogörelse för detta... i morgon eller nåt. Men en sak till förtjänar att nämnas (okej - många saker till förtjänar att nämnas, men bordet står snart dukat och de sakerna är inte tidskritiska): I natt sov han oavbrutet (om han vaknade så gjorde inte vi det) mellan 0:20 och 7:45. Rekord!