Jag ser moln, jag känner vind

<- Elias på väg ut på äventyr i den stora världen utanför babygymmet. Men vad är det här? "Vi kan inte gå över den, vi kan inte gå under den..."

...och gudarna ska veta att det behövs, efter en och en halv veckas oavbruten värmebölja.

Den första svala kvällen sedan semestern tog slut tillbringade pappa, med sedvanlig timing, i tvättstugan. Sex maskiner, och det sista man känner sig som efter en sådan pärs är en sex machine. Särskilt inte när jag stressade iväg till affären mellan upphängning och centrifugering i min fulaste t-shirt (den ser ut som om Elias kaskadkräkts lingonsylt på den), sladdriga, svettiga mysbyxor, badtofflor och en häpnadsväckande brist på frisyr.

Elias väger 5 840 gram nu. Ersättningen verkar ha gjort susen, det magonda avtar mer och mer och det enda stora problemet, för honom och hans föräldrar har väl egentligen varit värmen.
Och Hammarby, då, för pappas del.

Idag lärde Elias sig att rulla igen, även om tekniken inte är fulländad.
Fortfarande bara åt ett håll, dock, vilket skapar nya och spännande logistiska problem hela tiden.

Dessutom kräver han underhållning hela tiden - den sociala fasen som en treochenhalvmånadsbebis går igenom är både en välsignelse och en förbannelse.

Fast ibland räcker det med att han får hångla med en gris.

Nåväl.

Små, lätta moln idag.
Stora, kulna, tunga, skitmörka åskmoln i morgon?
Please?