Till minne av en skallra

<- Under de första månaderna av hans liv var skallran hans ständiga följeslagare. Det mystiska försvinnandet på kvällen den 17 juli 2005 blev ett trauma för både honom själv och hans hårt prövade föräldrar...

Lite långhelg har det varit, för i morgon börjar Stockholm Jazz Festival, och den ska Daddy Fool tillbringa... på kontoret. Lång historia, suffice to say jobbar jag kväll igen, om än bara för en vecka.

I går drabbades vår lilla familj av en banal men jobbig händelse - Elias skallra, den magiska, engelska kattskallran som vi fick av Peter och Audrey i julas, som räddat oss många nätter och som håller en decibelnivå som förmodligen är totalförbjuden i mellanmjölkens och cykelhjälmens förlovade land, avvek under en promenad, förmodligen i samband med att en kudde flyttades ur vagnen i närheten av apoteket på Torkel Knutssonsgatan. Trots intensivt sökande återfanns den inte och efter någon timmes fruktlöst spanande längs hela rutten avblåstes jakten.

Vi kommer förmodligen aldrig att få veta varför skallran ville lämna oss. Var den än är så hoppas jag att den har det bra, och inte saknar att bli skakad, bultad och tuggad på.

Allvarligt talat - det här innebär ett problem. Som jag sa är den här skallran osedvanligt högljudd, och de substitut som Socialstyrelsen (eller vilka de nu är)anser godtagbara är rätt så fjuttiga i jämförelse. Vi hittade en hybridskallra på BabyProffsen som förmodligen slank igenom tullen av misstag. Den har inte samma barnvänliga design, men den har Tigger på sig, så den får duga som reservskallra för ögonblicket.
Men parallellt med detta har vi inlett förberedelser för att smuggla in en ny kisse.

Ibland har Gubbo sådana där stunder när man nästan kan SE att synapserna växer samman innanför pannbenet. Extremkaibrering. Det är fortfarande kryp/ålnings/hasningsövningar som gäller, och han är ständigt på gränsen till både sammanbrott och genombrott. Det är bara lite, lite koordination som ska till...
...ingen brådska för vår skull, alltså.

Idag hade han en sådan där otröstlig period som han inte haft på särskilt länge, och blöjbytet blev minst sagt knepigt. Till slut fick han mat, lugnade ner sig och hamnade på pappas mage för att rapa. Det kom rapar i båda ändar, så att säga, och Daddy Fool skulle flytta gubben någon decimeter när han upptäckte att blöjpåtagningen inte hade varit 100-procentig just den här gången.

Sanering vidtog.

Dagens...
...sämsta: ...stod jag för som vanligt. "Whassup, Tigger?" Kommentar överflödig.