Dop och därefter

Solen sken, flaggorna vajade i vinden, organisten spelade, prästen var snäll, tidsschemat höll, liksom kostymen, gästerna kom från när och fjärran, gåvorna var många och till och med smörgåstårtan var god.

Incidenter? Frånsett att farfar grät så mycket att bilderna blev få och lite suddigare än vad som är hans normala standard, och att Elias är i en fas där han drar i saker - som till exempel de roliga snörena i dopklänningen eller mammas hår (det blev skarpt läge när vi kom fram till psalm 193, fast som tur var hade den ett ganska långt intro, så vi hann trassla loss honom) var det också lugnt. Dopet, när det beskrivs rent formellt, på papper, ser ut att vara en ganska utdragen historia, men i själva verket klockade vi in på under 20 minuter.

På det hela taget en toppendag, även om både mamma och pappa var ganska knäckta efteråt. Det blev en rätt stressig lördag, med babysim och dopdopp inom fyra timmar och med rätt så intensiva förberedelser däremellan.

Söndagen gick väldigt fort.

Det var en ganska så klen Daddy Fool som återvände till jobbet efter helgen, men jag var inte tröttare än att jag tvingade diverse närasittande kollegor att spana in dopbilderna. Någon glädjedödare påpekade att klänningen såg lite... ja, klänningsaktig ut. Ja, nu är det så med traditionerna, för de flesta pojkar är det en begivenhet som inträffar en enda gång i livet, och för övrigt - om Elias en dag själv skulle vilja klä sig i spetsklänning är det hans val, vi älskar honom lika mycket oavsett vilket och han kommer att bli skitsnygg vad han än har på sig.

Smolk i dopfunten: I måndags blev Elias förkyld igen. Om det beror på någon av lördagens vattenkontakter vet vi inte, men SnorFia fick komma till heders igen. Man konstaterar, efter ett par nätter med mer eller mindre regelbundna skrik/snörvel-attacker, att man glömmer bort koliken väldigt snabbt. Vad jag har förstått av andra föräldrar har vi dessutom varit hysteriskt bortskämda under de senaste månaderna, med en relativt stadig sovrytm på åtta-nio timmar, med bara korta avbrott och långt ifrån varje natt (om Elias vaknar till men utan att väcka oss och han sedan somnar om igen - räknas det? En filosofisk fråga nästan i nivå med klassikern "Om ett träd faller i skogen...").

I natt var han tillbaka i rytm igen. Får se hur det går den här natten, i och med att vi låtit hans näsa vila från SnorFia - även om hon är bra för honom, gillar han INTE ingreppet...

Han är inte överdrivet förtjust i tandborstningen heller.
Det är ju så nytt för honom.
Nytt.
Hur många nya saker har Elias framför sig? Och man själv, som förälder.
Det är ett privilegium som får tanken att svindla.