Majsgröt med mosad banan

Vi trappar så sakteliga upp andelen "riktig mat", med varierande framgång. Det finns tydligen några grundförutsättningar för att Elias ska vidga sina vyer bortom mjölken. Han måste vara pigg - det är nog det viktigaste av allt. När man, som igår kväll, försökte ge honom gröten strax innan läggdags svarade han med:
- skrik
- gråt
- hostningar
- kväljningar
- att stoppa fingrarna i munnen och snutta när han såg en skymt av skeden i ögonvrån
- samt till slut att hålla upp plast-haklappen som skydd.

När han väl hade tömt flaskan (ibland måste man veta när man är besegrad!) hämnades han genom att återigen kassera en av farsans t-shirts och somnade sedan sött. Förmodligen med mycket lite gröt kvar i magen.

Intressant att det mesta går ner när han mutas med lite "efterrätt" (läs, typ mangopuré) först. Om det är etiskt riktigt att göra så eller inte vete fan, men så länge inte viktkurvan spårar ur är det väl lugnt?

Och när han är 100% vaken går det som sagt ganska bra, med eller utan mutor.
En sidoeffekt är att blöjhinken börjar lukta väldigt uckligt väldigt fort.

Nu måste pappa också börja bli ett gott föredöme vad gäller maten, men för en 70-talist som var bortskämd hemma, hade otur med skolmaten, hade begränsad framgång på hemkunskapen (chokladbollarna där jag glömde ha i strösocker är en klassiker!) flyttade hemifrån vid 16 och mer eller mindre bodde i en mikrovågsugn till relativt sent i livet...
...ja, då är vägen lång.

Men jag tar myrsteg. I går kidneybönor.
I morgon - vem vet?
Champinjoner?
Tonfisk?
Räkor?
Haggis?

(nej, inte haggis)

Har lite tid på mig ännu, men inte så mycket som man kan tro...