Redo för hösten

Tillbaka på jobbet sedan måndag, och även om vädret gör att man inte skulle sagt nej till några lediga dagar till känns det som att man hann ladda upp batterierna mer på den veckan än på de otursförföljda tre veckorna i juni-juli.

Idag blir Elias fem månader. Det går bara fortare och fortare. Och när man konstaterar att han sannolikt kommer att tulta runt för mer eller mindre egen maskin i god tid innan nästa sommar, är det med skräckblandad förtjusning man ser fram emot det.

<- Snillen spekulerar. Elias och Luka i djup diskussion på Street-festivalen. Antagligen om hur mycket dåren som jonglerade med motorsågar på enhjuling (eller hur det nu var) tjänar svart per framträdande.

Update i övrigt:
- Enligt en mycket inofficiell väg/mätning är siffrorna nu ca 7300 gram och 64-65 centimeter. Mer info på torsdag, gissar vi, och då kanske det blir vaccinering igen.
- Han biter numera inte bara pappa i tummen, utan har satt ett par rejäla tuggmärken på sig själv också.
- Bara en månad tills Elias ska dop... öh, döpas (friidrotts-VM lever visst kvar i skallen). Läge för kostymbantning!
- Krypambitionerna verkar ha stagnerat lite, men han rullar relativt obehindrat (och snabbt som tusan!) åt båda hållen.

<- Kolla vad JAAAG kan!

- Nästa riktiga GREJ blir nog snarare att han sitter. Vi har testat lite och när han får stötta upp sig själv klarar han som bäst uppåt 30 sekunder, sedan tippar han - ofta med ett blitt leende - långsamt över åt höger och fångas upp i mammas eller pappas nervöst väntande armar.
- Vi har börjat så smått med att testa barnmat igen. Mycket, mycket försiktigt.
- Om Elias blir bajare (med en moster som är AIK-are och en morbror som är Djurgårdare vet man förstås aldrig) kan det mycket väl tänkas att hans första idol heter Paulinho (som skrev kontrakt till och med 2009!). "Pålinjo! Pååålinnnjo!" Jo, det funkar på fyraåringsspråk.