Okända ord

Jag hade precis kommit ut ur duschen, några minuter efter i onsdagens stränga morgon-på-väg-till-jobbetschema (av väldigt trevliga skäl, men det hör strängt taget inte hit), och hade börjat rota vilt och stressigt rena kläder i garderoben när hon sa:

"Han sa poppa."
"Han sa... HAN SADE VADÅ?"
"Han sa poppa. Och J-Lo."
"Okej..."

Alla försök att återupprepa bedriften misslyckades givetvis. Det är bara när han är nyvaken eller på väg att somna och dessutom har stoppat munnen full med fingrar som han kan få fram de mer mystiska ljudkombinationerna. Ungefär som om han är ett litet blåsinstrument.
Fast man brukar aldrig kunna urskilja något specifikt. Det är bara ett udraget och lite gällt oooOOOGolooogolaaaagallOOOOO - tänk en digeridoo på helium, så får ni någon sorts abstrakt begrepp.
Så det här var intressant, förstås.
Väldigt intressant.

Sedan gick poppa till jobbet med rosor på kinden och schvung i steget, men när jag kom hem hade lilla e reviderat sin uppfattning.
"Han sa nog bo-ba, egentligen."
"Bo-ba?"
"Ja, bo-ba. Han kanske pratar om Robinson-Buba?"
"Knappast, va? Han försöker nog säga fotboll."

Det allra märkligaste är att jag hade en blackout under kvällen och helt glömde bort att nämna det för farfar när jag slog en signal dit.
Nu får han läsa det i stället.

Men - J-Lo? Vad menas?

I övrigt hände mycket lite.
Fast moster fyllde år; grattis!