Sunday, October 16, 2005

Slöfockar och soffpotatisar

Den här helgen bestämde vi oss för att kasta nästan all ambition i sjön, och bortsett från några få korta kraftansträngningar har vi suttit ihopsjunkna framför tv:n och tittat på de saker vi brukar titta på - just nu i första hand tv-versionen av Poirot från tidigt 90-tal (Annchen, om du fortfarande läser här - tack för tipset...).

Pappa fuskade lite till söndagsmiddagen - det blev varma smörgåsar. I och för sig varma smörgåsar från himmelriket, men ändock varma smörgåsar. Om någon undrar: olivciabatta, krossade tomater, Blidöskinka, rostbiff, rödlök, syltad chilifrukt, Dijonsenap, mozarella och västerbottensost; 175 grader i 16-17 minuter.

Det är kallt nu. Vi satt för en stund sedan och tittade på lite bilder från i somras, när Elias var för smal, lilla e hade order att dricka 4 liter vatten per dag och det var 27 grader i sovrummet och ännu varmare ute.
Då skulle man betalat ganska dyrt för att få frysa lite.
Aldrig att man tycker det är lagom...

Stjärnreportern ringde oväntat och erbjöd Daddy Fool och Elias utrymme på nyhetsplats (kan inte avslöja vad det rörde sig om, då bryter jag ett journalistiskt hederskodex), men vi var för trötta. Dessutom - även om Elias nu råkar vara världens gulligaste bebis, ska man ta det försiktigt med mediaexponeringen. Att jag myglat ut hans bild i ett par hundra tusen 3G-telefoner hör, i sammanhanget, inte hit.

Bilder: man konstaterar när man ser bilderna från i våras att Elias ser HELT annorlunda ut, men är ändå på något konstigt vis sig lik. Å andra sidan brukar vi fortfarande inbilla oss att ultraljudsutskriften är en perfekt representation av hans profil.
Bilder 2: Ja, ja, ja, jag SKA lägga in nya! Är bara så jädra seg.

Elias? Sover när han ska, äter när han ska och tänderna nummer 5 och 6 verkar inte vilja vänta på att 3 och 4 ska tränga upp färdigt, utan har börjat titta fram de också. Sanslöst.


Emil med föräldrar var över på ett kort besök igår. Det lutar tydligen åt grabbkväll om två helger.
Uppenbarligen måste jag lära mig Texas Hold 'Em.

Massor av annat jag skulle skriva. Minns inte vad. Kanske efter lite sömn.

5 Comments:

Anonymous Annchen said...

Ja, jag brukar läsa ikapp när jag har tid. Självklart var Poirot ett bra tips! Vad tror du om mig? Själv har jag lite ångest inför årets julklappslista - dels för att det är första året den inte varit sammanställd dagen efter födelsedagen (jag är nu oåterkalleligen gammal) och dels för att de hinner få ut SEX säsonger av Seinfeld före jul. Jag som inte ens hunnit spela SIMS2-Nightlife än. Och en samlingsbox med Press Gang?! (Du missade väl inte Press Gang?) En jul utan Lynda Day är ju otänkbar. &c...

Puss, puss, vårda de grå cellerna.

17 October, 2005 00:56  
Blogger Daddy Fool said...

annchen: Jag var störtkär i Julia Sawalha på den tiden. Det kunde aldrig AbFab råda bot på. Nästan alla som jag kan beskylla för mitt karriärval har varit fiktiva figurer. Förutom min frilansande farsa, då.

Noterade David Suchet i den i övrigt ganska saggiga NCS Manhunt härom helgen. Skrämmande att höra honom prata brittisk engelska.

17 October, 2005 03:11  
Anonymous Annchen said...

Haha, jag skyller nog ärligt talat allt på fiktiva figurer. Och jag behöver givetvis inte klargöra min (fortfarande högaktuella) Spike-crush.

Det blir alltid vettlöst konstigt när Suchet dyker upp i fel sammanhang. Det absolut värsta måste emellertid vara hans FRUKTANSVÄRDA Inspector Japp i riktigt gamla Thirteen at Dinner. Aah!

17 October, 2005 04:05  
Blogger Daddy Fool said...

Bara det faktum att den heter "Thirteen At Dinner" i stället för "Lord Edgware Dies" är ju att betrakta som ett dåligt tecken.

Har dock inte sett den, så jag får tro dig på ditt ord.

17 October, 2005 04:15  
Anonymous Annchen said...

OTT: I think it's fair to say that whereas Brett wrestled Holmes away from Basil Rathbone you did the same with Poirot taking the character away from Peter Ustinov. You did however play Inspector Japp to Ustinov's Poirot in the film Thirteen at Dinner though not altogether successfully I understand?

DAVID SUCHET: No. I was so awful as Japp, so extraordinarily bad - it was about my worst performance I think - that it was ironic that Agatha Christie's granddaughter saw me in that - and then realized I had been in Blott which she enjoyed - and said "I want you to be Poirot".

17 October, 2005 04:34  

Post a Comment

<< Home