Klockfrekvens

Just nu kan man ställa klockan efter Elias. De senaste morgnarna har han väckt oss med eskalerande gnäll exakt 07:00, fått mat och ren blöja och sedan har han helt enkelt inte velat somna om. Det är härligt att starta dagen tidigt.

Nej, allvarligt - det är inte så dumt att starta dagen tidigt. När konventioner och slentrian förhindrar en från att ställa tillbaka klockan långt nog för att man ska hinna vakna redan när man kommer in till jobbet i stället för efter en timme där och 2-3 koppar äckligt automatkaffe, är det riktigt praktiskt att ha en liten biologisk klocka (eller en skrikbomb, kanske?) som ligger och tickar i spjälsängen någon meter bort.

Precis när man hade vant sig vid och accepterat den nya regimen - så somnade han om i morse. Han och lilla e låg och snusade ikapp när jag traskade iväg till tunnelbanan.

Han har varit lite gnälligare än vanligt de senaste dagarna. Dels har snuvan inte riktigt gett med sig (inte så att han har feber eller så, men näsan fortsätter rinna) och dels har överkäkens första mjölktänder trängt upp genom tandköttet (eller, eftersom de sitter i överkäken har de väl egentligen trängt ned? Nåväl.). Nu har han alltså fyra tänder - eller, två tänder plus två tandtoppar - och vad är det första han lär sig?

Att gnissla tänder.
Toppen.