-10, men inte tio plus

<-Holy Diver!

Okej, jag vet, det har inte blivit mycket bloggande på sistone, men jag har laga förfall. Faktiskt. Har haft en del andra åtaganden som tagit både tid och tankeutrymme och effektivt dödat min skrivarlust.

Elias var - som rapporterats på annan plats - hos doktorn i onsdags, och missade 10-kilosgränsen med fem retsamma gram.

Till saken hör att han hann kissa ut minst en deciliter mellan det att blöjan åkte av (förstås!) och att han lades på vågen.

Men det är sådana grejer som aldrig framgår av statistiken, så det enda vi kommer att minnas när den här bloggen bleknat bort är att han den 8 februari vägde 9 995 gram och var 74 centimeter lång. Det är tydligen så perfekt på viktkurvan (som tycks vara individuell för varje unge) han kunde ligga, och eftersom öronen dessutom var rena och fina och huvudskakningarna inte var något att oroa sig för gick vi därifrån med en känsla av att vi nog gör ett ganska hyfsat jobb ändå.

De senaste dagarnas serie olyckshändelser har tagit ner oss på jorden igen. Vilda bebin slog läppen ordentligt i blod i torsdags (den där lilla hudfliken innanför överläppen gick visst av och jag får obehag och fantomsmärtor bara av att skriva det; idag slog han upp ett litet jack i näsroten mot bordskanten (plåsterbild finns, kommer) och hur många gånger han slagit huvudet i golvet vid det här laget med ett extremt obehagligt KLONK som ljudeffekt, ja det vete fan.
Samtidigt verkar inget hämma Elias upptäckarlusta. Tio sekunders gråt, sedan är det samma visa igen.
Vad ska man göra? Spännbädd, vadderad hjälm eller hoppas att han växer upp innan han slår sig på allvar?

Det är fortfarande kallt som fasen, därav rubriken.

<- *hick* Gott vatten det här, fassschan...

Alla hjärtans dag i morgon, men jag och lilla e satsar nog i vanlig ordning på dagen efter. Det är fyra år sedan vår första date då - tre månader senare var vi förlovade, ytterligare tre månader senare hade jag flyttat från min sunkiga etta på Söder till hennes om möjligt ännu sunkigare etta på Norrmalm "på prov", och sex månader efter det hade vi bytt ut de två sunkiga ettorna till den fräscha tvåa som vi förhoppningsvis byter mot något lika fräscht och betydligt större inom en inte alltför avlägsen framtid...

(det började faktiskt på Alla hjärtans dag 2002, dock. Konstaterade att vi båda två satt framför datorn och chattade i stället för att vara ute och stirra någon djupt i ögonen, och föreslog - jo faktiskt, utan några större baktankar - att vi skulle gå ut och göra något kul dagen efter. Det blev öl, dart och flipper på biljardhallen vid Odenplan, sedan lite djupt stirrande i ögon och the rest is, som man säger, history).

Eftersom dagen efter i år har den dåliga smaken att infalla på en onsdag, och jag med sedvanligt taskig tajming har ett par deadlines att hålla, avvaktar vi med den värsta romantiken till helgen, när fammo och faffa kommer hit och barnvaktar (till allas glädje).
Som småbarnsförälder måste man vara flexibel.