Stå upp som en riktig man

<- På väg mot ännu ett rekordförsök...

Först av allt - det var utmattande att fixa bilderna den här gången. För de senaste dagarna har gubben frestat på vårt kollektiva tålamod ganska rejält. (några av er har säkert läst om det hos lilla e - herregud, jag har skapat ännu ett bloggmoster! :) )

Tror att det i första hand har med hans höjda ambitioner att göra. Att ligga eller sitta är liksom inte hans grej längre. Nu ska det stås, hela tiden, och eftersom hans kunskaper inte riktigt är i fas med vad han vill måste han konstant ha stöd från närmaste förälder.

Eller, nästan konstant. Ikväll stod han, lite svajigt men ändå, utan stöd i 17 sekunder. Nytt personligt rekord. Förhoppningsvis slår han det snart.

Som lilla e också redan har skrivit (förlåt om det låter som om jag plagierar, det finns en naturlig förklaring, nämligen att vi skriver om samma barn...) har han hittat en massa nya ljud att variera den gamla favvisen BABBADABBAWABBA med.
Idag sade han, klart och tydligt "Usch" och "Okej". Vilket förstås är ord som han hör vid varje blöjbyte...

En positiv bieffekt av hans gränslösa upptäckarlusta är att han blir trött snabbare. Tog just en tvåminuterspaus i bloggandet för att bära in honom från mammas famn (där han legat och snusat tryggt i någon timme, direkt efter vällingen) till sängen. Det gick plättlätt, men det återstår att se om vi får sova hela natten...

Nu sjunger Cardigans-Nina i tv. På finska. Oklart varför.