Vargavinter

<- En bister men vacker start på året.

Elias sov sig in i 2006, trots ett överraskande starkt bombardemang av nyårsraketer även i Fagersta; grannen på andra sidan skogen måste ha haft en haubits eller nåt. Annars har det varit pest och pina att få honom att sova de senaste dygnen; aldrig att han kommit till ro innan tio, och ofta har klockan nästan varit elva innan vi kunnat smyga ut ur sovrummet med en suck av lättnad. Det är väl en fas. Dessutom vaknar han oftast vid halv sex-sex och är hungrig, men å andra sidan har han mycket lättare för att somna om.


Nyårsdagen var mycket lugn, det enda "avancerade" vi gjorde var en tur till gammelfammo. Hon har haft en tuff vinter, med flera sjukhusbesök, men hon blir ta mej fasen bara klarare i huvudet för varje gång jag ser henne. Kanske är det delvis en Elias-effekt. Det är i alla fall både överraskande och roligt.

Åsså tåg hem idag. Elias slog nytt köldrekord - det var -9 när vi väntade på perrongen. Han tog det bra, sov mellan Fagersta och Västerås och var tack och lov på gott humör på det ganska fullpackade Stockholmståget.
Förresten hatar jag SJ-vagnar. På ett Reginatåg går det skitlätt att få in en barnvagn. Nu tvingades jag knöka in den bakom en stol där den dessutom blockerade en brandpost.

Det slår mig, förresten, att jag glömde nämna vår vilda utekväll i Fagersta i fredags, alltså den 30:e. Jag hade den strålande idén att låta fammo och faffa vara barnvakt så att vi skulle kunna få oss en öl eller två på egen hand. Fagerstas krogliv är uppbyggt kring ett fåtal större barer i en slags oligopolställning; om ett ställe har pådrag har de andra stängt (eller halvhjärtat öppet), varvid det öppna stället kan ta ut hutlös inträdesavgift och Stureplanspriser för Pripps Blå i plastglas.
Det här var i och för sig kvällen före nyårsafton, men ändå en fredag, så...
...nåväl. Vi gick hemifrån vid tio (Elias var inte det minsta trött när vi gick, för övrigt). Först mot Götis - haket som en gång i ett sällsynt tveklöst fall av falsk varubeteckning döpte om sig till Metropol - men när vi tittade in genom fönstret bestod gästerna av en snubbe som var på väg att ta på sig ytterkläderna, så vi drog vidare. Mot Kapellbackens Krog. Där var det tomt och öde. Deduktiv analys gjorde slutsatsen självklar - det måste vara VÄRLDENS DRAG på Green Man! Så vi traskade vidare i vintermörkret. Skylten på Green Man lyste, men det var inte ett sketet fotspår i snön utanför. Här började vi så smått misströsta, och konstaterade att vi stod inför ett vägval. Traska en kilometer norrut, i fel riktning från fammos och faffas hus, för att se om O'Learys hade öppet, eller gå över riksvägen för att spana in den lilla puben vid järnvägsstationen där bara samhällets olycksbarn brukar vistas?
Det blev det senare.
Pubjäveln var stängd.
I stället för att drabbas av ett hysteriskt fnitteranfall gick vi tillbaka till Götis, som fortfarande hade öppet, även om vi när vi klev in vid elva var de enda gästerna.
"Ni kanske kom lite tidigt", försökte tjejen bakom bardisken.
"Kanske det", svarade vi, beställde öl och satt sedan där i en miljö som med den måttstock man får som småbarnsförälder var enastående lugn, mysig och rofylld. Då spelade det liksom ingen roll att biran kostade som på Stureplan. Det kom in en snubbe en stund och spelade Jack Vegas, och vid midnatt dök det upp ett par figurer till som aktivt ignorerade oss. Som mest var vi nog fem personer inklusive personalen.
Vi blev kvar till ett.

<- Omgiven av sina favoritlekisar - life is good.

Avslutningsvis åter till Elias: Ikväll gav vi honom mat vid sex, mjölk vid halv åtta... och utan att bry sig det minsta om sådana där saker som dygnsrytmer och annat som vuxna hakar upp sig vid, slocknade han vid tio i åtta. Han har i och för sig vaknat till ett par gånger, men inte långvarigt.
Är det en ny fas?
Låt oss hoppas.