Våld, sex och hjortronglögg

Det var socialt intressant.
Innan vi visste ordet av hade treåringen snott Elias lekflaska (samma Fantaflaska som han jagade när han började åla, för övrigt), genast drömt ihop en riktigt kreativ story att den var någon sorts vattendriven kombinerad rymdraket och kryssningsmissil (om jag förstod honom rätt) och börjat banka på hans gungande blomma, som vi också hade tagit med oss. Någon - det kan ha varit jag - kom på den briljanta idén att vifta med blomman framför Elias. Treåringen måttade, missade och drämde flaskan i huvudet på Elias. Det var hans livs första smocka, och han tog den överraskande bra. Det är lika bra att inte stressa upp sig mer än nödvändigt över små olyckshändelser - i så fall måste man, om man ska vara konsekvent, klä in grabben med hjälm och dunkuddar innan man skickar honom till dagis. Och treåringen sade förlåt, så då så.

Elias har i alla fall inte glömt bort hur man ålar - det går fortare och fortare, även om han inte riktigt kan fixa det när han har strumpor på.

1) fjärrkontrollen till tv:n
2) snodden till rullgardinen
3) en vid det här laget fullkomligt massakrerad Canal+ Magazine; augustinumret.
Nog för att han diggar sina riktiga leksaker också; som den gröna, sköna Toudoumous-ödlan fammo och faffa hade med sig när de var på snabbvisit i lördags (den är ungefär som ett 75 centimeter långt, kräldjursformat stresshjärta - skithäftig!), men det är någonting med vuxengrejer som... ja, inte vet jag.

...nå, en dag kommer han att smussla med det i stället och tro att vi inte fattar. Och vi kommer att låtsas att vi inte fattar - som föräldrar gjort i alla tider. Tills någon av oss förlorar detta eviga chicken race och börjar snacka blommor och bin.
Okej, nu går jag händelserna ordentligt i förväg. Men tiden går ju så fort!
Det är en häftig upplevelse att lägga och natta Elias, i alla fall när han är på gott humör. Det är något fundamentalt livsbejakande med hans sätt att rumstrera om i spjälsängen samtidigt som han nästan kiknar av skratt. Det senaste tricket är att han vänder sig på tvären och lirar blixtsnabba "xylofonriff" med fötterna mot olika spjälor. Att han sover hela natten är mer regel än undantag, och oftast slocknar han relativt snabbt, även om han fortfarande är ganska mammig/pappig när han är vaken.
Nu sover han, vår välsignade unge.
Det ska pappa också göra.
2 Comments:
Och pappa klarar båda fötterna runt huvudet också...? ;-)
Skulle antagligen hamna på sjukhus om jag försökte.
Ska du inte förbi Stockholm snart, förresten?
Post a Comment
<< Home