Våld, sex och hjortronglögg

Glöggkväll hos moster i fredags. Vi hade med oss Elias och Blossa '05 (hjortron och armagnac. Rekommenderas!) och drack varandra till i sällskap med ett överraskande stort antal andra småbarnsföräldrar och sammanlagt sex barn mellan ett halvt och tre bast.
Det var socialt intressant.

Innan vi visste ordet av hade treåringen snott Elias lekflaska (samma Fantaflaska som han jagade när han började åla, för övrigt), genast drömt ihop en riktigt kreativ story att den var någon sorts vattendriven kombinerad rymdraket och kryssningsmissil (om jag förstod honom rätt) och börjat banka på hans gungande blomma, som vi också hade tagit med oss. Någon - det kan ha varit jag - kom på den briljanta idén att vifta med blomman framför Elias. Treåringen måttade, missade och drämde flaskan i huvudet på Elias. Det var hans livs första smocka, och han tog den överraskande bra. Det är lika bra att inte stressa upp sig mer än nödvändigt över små olyckshändelser - i så fall måste man, om man ska vara konsekvent, klä in grabben med hjälm och dunkuddar innan man skickar honom till dagis. Och treåringen sade förlåt, så då så.

Över huvud taget häftigt att se ett knippe barn i olika åldrar på samma ställe. Både fascinerande hur lika de är och hur mycket som skiljer mellan dem.
Elias har i alla fall inte glömt bort hur man ålar - det går fortare och fortare, även om han inte riktigt kan fixa det när han har strumpor på.

Det känns ironiskt att hans favoritleksaker just nu är
1) fjärrkontrollen till tv:n
2) snodden till rullgardinen
3) en vid det här laget fullkomligt massakrerad Canal+ Magazine; augustinumret.

Nog för att han diggar sina riktiga leksaker också; som den gröna, sköna Toudoumous-ödlan fammo och faffa hade med sig när de var på snabbvisit i lördags (den är ungefär som ett 75 centimeter långt, kräldjursformat stresshjärta - skithäftig!), men det är någonting med vuxengrejer som... ja, inte vet jag.

Han har dessutom hittat en ny leksak alldeles på egen hand. Den tittar fram varje gång han blir av med blöjan, och även om män i alla åldrar har haft den som sin viktigaste och roligaste leksak genom alla tider är det inte utan att pappa blir lite förlägen när lillen ligger där och, öh, leker. Fastän han inte vet vad han sysslar med. (sådana här grejer står det aldrig om i bebisböckerna!)

...nå, en dag kommer han att smussla med det i stället och tro att vi inte fattar. Och vi kommer att låtsas att vi inte fattar - som föräldrar gjort i alla tider. Tills någon av oss förlorar detta eviga chicken race och börjar snacka blommor och bin.

Okej, nu går jag händelserna ordentligt i förväg. Men tiden går ju så fort!

Det är en häftig upplevelse att lägga och natta Elias, i alla fall när han är på gott humör. Det är något fundamentalt livsbejakande med hans sätt att rumstrera om i spjälsängen samtidigt som han nästan kiknar av skratt. Det senaste tricket är att han vänder sig på tvären och lirar blixtsnabba "xylofonriff" med fötterna mot olika spjälor. Att han sover hela natten är mer regel än undantag, och oftast slocknar han relativt snabbt, även om han fortfarande är ganska mammig/pappig när han är vaken.

Nu sover han, vår välsignade unge.
Det ska pappa också göra.