Fruktens lön

Tiden går så fort numera. När man är liten är en vecka - särskilt en skolvecka - nästan som ett oöverstigligt hinder. Idag är det måndagtisdagonsdagtorsdagfredaglördagsöndag och sedan är man tillbaka vid startpunkten på gott och ont. Mina föräldrar berättade aldrig att det var så här.
Det är något Elias måste få veta.

Det pågår visst en dagis- och kvinnofälledebatt för fullt ute i bloggosfären. Måste medge att den i stora drag gått mig förbi. Både jag och lilla e är helt inställda på att Elias ska börja på dagis så snart han har fått tillräckligt med styrsel i ben och huvud. Det handlar inte om att vi vill lämpa över ansvaret för vår son på andra för att få "vuxentid". Men - och det är ett stort men - vi är smärtsamt medvetna om att det finns saker vi inte kan lära honom.

Jag började på dagis när jag var tre, tror jag (jag är säker på att någon kommer att rätta mig på den punkten om den är fel...). Så här i efterhand känns det som lite sent. Det finns förstås många skäl till det, men att jag kom efter i den regelbundna, dagliga kontakten med andra barn var säkert en anledning till att det tog väldigt lång tid för mig att lära mig umgås med andra människor i min egen ålder. Frågan är om jag någonsin lärt mig det fullt ut.

Vi har dessutom hittat det perfekta dagiset nu.
Fast ni trodde väl inte att vi skulle berätta vilket det är?
Ha.

<- Hm, är det här gröt eller tandkräm?

På jobbet har jag, i min nya skinande blanka tillsvidareanställdhet, blivit fruktsnubbe. I korthet innebär det att jag så snart tillfälle ges sprider satsumas omkring mig till C-vitaminstörstande kollegor på broadcastavdelningen. Jag är beroende av satsumas - särskilt nu när jag startat upp Beach 2006-pojektet igen. Tyvärr är säsongen kort och på Hemköp säljer de bara clementiner. Jävla klåpare.

Men i kväll blir det till att köpa en varmkorv på hemvägen. Inte vilken varmkorv som helst, utan Bruno Fortkords Coburgare. Det, nya avsnitt av Lost, Criminal Minds och CSI New York, Civilization 4 är i butik (och inköpt), Filosofiaftonen X är inbokad till i morgon, och så har Elias börjat lira gitarr.
Man kan sammanfatta alltihop i två meningar.

Livet är helskönt.
Fast det går så fort.