Julen i övrigt

Pappa missade första halvan av Kalle Anka - jag får skylla på bloggpausen - och vandrade genom halvtomma gator medan ungefär tre miljoner svenskar satt bänkade framför tv:n. Ändå var det öppet i ett par gatukök (för den som är trött på julkrubbet?) och till och med i videobutiken (för den som är trött på Kalle?). Bänkade mig framför tv:n hos svärmor lagom till Djungelboken, som givetvis är min favoritsekvens i alla fall. En cynikers bästa tänkbara säkerhetsventil.

Elias? Sov i barnstolen, vaknade dock till lagom till Tjuren Ferdinand. Den mest diskuterade etymologifrågan i Sverige i modern tid måste vara "Har humlor verkligen gadd?" (Det har de inte.)

Hur beskriver man en julafton utan att dras ner i klyschträsket fullständigt? Risken är uppenbar att man blir en vandrande kopia av den där odräglige snubben i chokladreklamen - som jag hoppas att jag har förträngt när Elias börjar läsa vad jag skrev om hans första jul. Inget barn förtjänar att höra den berättelsen.

Maten var god, hur som helst. I vår familj (se där? se där?! Nu börjas det...) är ingen egentligen så där jätteförtjust i julmat, och på senare år, när det egentligen bara varit jag och mina föräldrar som firat jul, har vi dragit ner julmaten till the bare essentials. Själv är ju inte sill riktigt min tallrik, dessutom. Nu var det fler smaker i omlopp, och ett ganska dignande julbord. Hade ingen aning om att saltrulle var så gott!

Nu är det vår tur att starta traditioner. Vår familj, Daddy Fool, lilla e och Elias. Vi lär väl kunna klämma in släkten framöver också. ;)

Elias fick flest presenter. Pappa är mest nöjd med att han verkligen lyckades få tag i en Zlatan-body. Förhoppningsvis har gubben inte hunnit växa ur den innan VM. Lilla e tyckte att jag hade varit duktig - hon dissade inte ens tröjan jag lömskt nog köpte åt henne i Hammarby-shopen. Alla vet ju att Tomten är bajare och att julen är grön och vit. (mest grön, i år, till slut)

Själv fick jag bland annat den efterlängtade plånboken, en lika efterlängtad (dessvärre!) näshårstrimmer, ett par fullständigt bisarra grejer från morbror Jocke, och av svärmor - den var oväntad - Carson Kressleys stilguide för den metrosexuelle mannen. Nästa år blir en enda lång hyllning till fåfängan!

Elias körde hårt under kvällen, och demonstrerade två nya häftiga tricks. För ett par dagar sedan började han ju stå med hjälp av bordskanten. Nu stod han inte bara - han flyttade fram fötterna för att få bättre stöd. Dessutom ökade han tempot när han promenerade med stöd - nu sprang ha, höll samma tempo som när han är i gåstolen (och det är högt, det har våra tår och hälar fått erfara ett antal gånger). Efter alla dessa löpruscher somnade han som en stock vid tio - och sov sedan så hårt att vi sedermera flyttade honom från mormors nya resesäng, till vagnen, över halva Söder, till hans egen säng utan att han vaknade. Vi var hemma en stund efter ett, och jag var mer än lovligt mör under senare delen av kvällen. Kan det ha varit den där lunchglöggen?

Elias skrek godmorgon vid fyra, fick mjölk, somnade om till åtta. Och med några kaffe i kroppen (pappas kropp, alltså) är jag hjälpligt redo för dagen.

Elias fammo och faffa kommer hit i eftermiddag, så då blir det julafton en gång till. Vi sparade alla deras presenter. Dessutom fyller lilla e år idag (hur många år utelämnar vi av hänsyn till förhållandet till främmande makt, så vila får man göra en annan dag, d v s annandan...