Julen so far

Det verkade nästan som om Elias (9 månader idag!) fattade att det var något särskilt på gång, för han var enormt ovillig att gå och lägga sig i går kväll. Pappa hade upprättat ett i det närmaste idiotsäkert tidsschema - medan mamma var och klädde gran och smakade skinka och förberedde dagens begivenheter hemma hos mommo, skulle jag natta killen i god ordning, ha ett par timmar på mig att slå in paketen och sedan avnjuta en rituell julnattswhisky (även om det inte var helt uteslutet att jag skulle krascha i säng i stället).

Elias slocknade inte förrän 22:30, och då var det antagligen av ren utmattning. Så jag fick vara kreativ och anpassa tidsschemat genom att dricka whiskyn och slå in paketen samtidigt.

Jag kan verkligen inte slå in paket. Med eller utan whisky i kroppen. Men det ligger i alla fall kärlek bakom de sorgliga ursäkterna till förpackningar. Lilla e kom hem sent och jag hade trots allt hunnit färdigt. I säng vid - hugaligen - tio över två.

Elias vaknade 07 i morse, fick mjölk och somnade gudsklelov om en stund, men vid halv tio gick det inte att skjuta upp det oundvikliga längre. Sedan tog Melodikrysset och de febriga sista förberedelserna vid, pappa tog en promenix ned till det traditionella firandet av Nacka Skoglund på Katarina Bangata, och glöggen där var så god att jag i ett tillstånd av Tyko Jonssonsk fryntlighet impulsköpte en sista liten gåva till frugan på hemvägen...

Nu är mor och son på besök vid morfars grav och jag borde egentligen göra tusen andra saker än att blogga, så vi sätter punkt här, annars kommer jag inte att hinna till mommo innan Kalle börjar. Även om det är Karl-Bertil som är min omistliga ritual, egentligen.