Små och stora saker

Jag skriver det här inlägget i ett tillstånd som närmast kan beskrivas som klädsamt salongsberusad. Vi får se vart det leder.

Ikväll, eller igår, var det dags för min och Tobbe W:s sedan länge uppskjutna föräldraskapsfest. Stjärnreportern (som startade traditionen i vår krets), [this space intentionally left blank] och Östgoten hade helt sonika ledsnat på vår ständiga oförmåga att få våra kollektiva tummar ur, och fixade partyt själva. Vänligt nog bjöd de in oss. De rituella presenterna överlämnades också.

Emils present hade jag valt ut i ett ögonblick av ren och oförfalskad ondska. Ett trumset i miniatyr med överraskande hög ljudkapacitet. Undrar om vi kommer att vara välkomna dit i fortsättningen?
Elias present var nog att i första hand betraktas som en pik till hans matlagningshandikappade pappa (men jag har bättrat mig! Faktiskt! En dag ska jag bjuda dem på min patenterade spenatsallad och se dem häpna). En leksaksspis av märket Micki, en sådan där grej där tillverkaren fann den optimala designen på 70-talet och inte förändrat den nämnvärt sedan dess.

En dag ska grabben ha en lekstuga. Med lekkök. Det bara är så. Eller så är det mixen av absinth, öl, glögg, julmust, hjortronlikör och en plutoniumgrön drink med Gud vet vad i som gör mig lite landsbygdsnostalgisk.

Resten var för oss vuxna. Två lösryckta citat som i någon mån sammanfattar den minst barnförbjudna delen av kvällens diskussion:

Det finns ingen innehållsförteckning på etiketten. Bara ett citat från Nietzche.

- Stjärnreportern, om absinth.

Det finns många saker som ter sig outgrundliga i världen, tills man lägger in i ekvationen det faktum att folk, i allmänhet, är idioter.

- Daddy Fool, om Migrationsverkets avvisningsfester.

På det hela taget blev det väldigt lyckat.

I morgon ska jag köpa i princip alla årets julklappar.
Det blir... spännande.

Och klockan 19:35 ikväll, samtidigt som jag satt på tunnelbanan mellan Rådmansgatan och Odenplan, passerade jorden på sin bana genom världsrymden den punkt där Stockholm är som längst bort från solen. I det perspektivet känner man sig, så pappa man är, väldigt, väldigt liten.

Stora blaffiga snöflingor på hemvägen.
Elias första jul kanske blir vit, trots allt.