Flytt och oflytt
<- Jepp, mer slut än så här blir inte julen.
Idag tillbringade jag en god stund av eftermiddagen med att packa ner allt från mitt skrivbord på jobbet i lådor och kassar, för i morgon går flyttlasset tvärs över stan, från nordost till nordväst. Själva förflyttar vi oss också, till Fagersta, för ett förhoppningsvis väldigt lugnt nyårsfirande.
Apropå flyttar fick vi en del deprimerande besked idag. Några få invigda läsare vet att vi sedan en tid har haft ett fantastiskt lägenhetsbyte på gång. Det blev plötsligt väldigt mycket mindre hoppfullt...
...nå, bara att ta nya tag. Och med vår nuvarande lägenhet är det ju inte så att vi har panik...
...ännu.
Ikväll tog det en timme att natta Elias, och då började vi ändå ganska sent. Tjoho. Sista 20 minuterna var han dock jättetrött och det var nästan komiskt att se hans fåfänga försök att hålla sig vaken. Världen är väl för spännande, kanske.
<- Och här lämnar han pappas trygga famn, nåja, i en och en halv sekund eller så. Men man måste ju börja nånstans...
Hans upptäckarlust ökar för varje dag, och igår stod han utan stöd i 5-10 sekunder. Kroppshållningen lämnade väl en del i övrigt att önska, men det är en petitess i sammanhanget, eller hur?
Det går nästan för fort nu.
Pratandet består fortfarande av olika variationer på temat BABBA-DABBA-WABBA-LABBA-GABBA (GABBA HEY), men det är tillräckligt fascinerande för vår del.
Vi ska få en DV-kamera i försenad julklapp av fammo och faffa. Stackars gubben, som om det inte är nog att vi trycker upp kameran i fejset på honom allt som oftast.
Idag tillbringade jag en god stund av eftermiddagen med att packa ner allt från mitt skrivbord på jobbet i lådor och kassar, för i morgon går flyttlasset tvärs över stan, från nordost till nordväst. Själva förflyttar vi oss också, till Fagersta, för ett förhoppningsvis väldigt lugnt nyårsfirande.
Apropå flyttar fick vi en del deprimerande besked idag. Några få invigda läsare vet att vi sedan en tid har haft ett fantastiskt lägenhetsbyte på gång. Det blev plötsligt väldigt mycket mindre hoppfullt...
...nå, bara att ta nya tag. Och med vår nuvarande lägenhet är det ju inte så att vi har panik...
...ännu.
Ikväll tog det en timme att natta Elias, och då började vi ändå ganska sent. Tjoho. Sista 20 minuterna var han dock jättetrött och det var nästan komiskt att se hans fåfänga försök att hålla sig vaken. Världen är väl för spännande, kanske.
<- Och här lämnar han pappas trygga famn, nåja, i en och en halv sekund eller så. Men man måste ju börja nånstans...
Hans upptäckarlust ökar för varje dag, och igår stod han utan stöd i 5-10 sekunder. Kroppshållningen lämnade väl en del i övrigt att önska, men det är en petitess i sammanhanget, eller hur?
Det går nästan för fort nu.
Pratandet består fortfarande av olika variationer på temat BABBA-DABBA-WABBA-LABBA-GABBA (GABBA HEY), men det är tillräckligt fascinerande för vår del.
Vi ska få en DV-kamera i försenad julklapp av fammo och faffa. Stackars gubben, som om det inte är nog att vi trycker upp kameran i fejset på honom allt som oftast.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home