Disciplin
<- Jo, inom en inte alltför avlägsen framtid är det nog dags att klippa honom.
En veckas ledighet har också inneburit en veckas bloggpaus, men nu är Daddy Fool åter på banan igen. Och det är ju inte så att det inte har hänt något under tiden. Nyåret har vi redan avhandlat. Sedan vi kom hem har vi knappt haft en dag för oss själva; så idag var det skönt att, efter att tvätten var avklarad, sjunka ihop som julmatspösiga små högar i soffan och äntligen börja spana in om den där serien Prison Break som "alla" tittar på nu verkligen lever upp till hypen (jotack, helt ok åtminstone, och ett ovanligt bra driv i berättandet).
När vi inte var tvungna att hoppa ner på golvet och ta oss an Elias, alltså.
Han har börjat förfölja oss. Oerhört kul. Numera går det också plättlätt att leka tittut med honom när han tittar ut genom köksdörröppningen och man själv står i vardagsrummet. Men det där med disciplinering är svårare. Vi letar efter rätt uttryck men har inte nått riktigt ända fram ännu.
<- Det sista du ser innan han kör över dig.
Scenariot är att han ålar fram till närmaste ryckbara sladd, eller vältbara blomkruka, eller ständigt denna förbannade digitalbox, och man ropar med strängast möjliga röst.
Det går alltså käpprätt.
Säger man "AJAJ" garvar han bara. Liksom vid ett "NEJ" och den stora humorklassikern framför andra, "AJABAJA". "FY!" ignorerar han fullständigt.
Naturligtvis lyfter vi bort honom, men det första han gör då är att titta bakåt, en gång, flina och blinka åt oss, och åla tillbaka dit han var. Försöker man distrahera honom med en boll eller PET-flaska (ständigt dessa förbannade PET-flaskor!) puttar han resolut iväg denna till den plats där de spännande sladdarna/blomkrukorna står. Repeat to fade.
<- Ah, inget går upp emot en middagslur.
Julmatspös, ja. Från och med i morgon är det tid för kadaverdisciplin igen. (det var egentligen idag, men vi hade så mycket salta kex kvar...) (okej, det här börjar inte bra) Ambitionen är att banta bort en Elias innan sommaren, alltså ungefär tio pannor. Han får inte vara med och banta, för övrigt.
Ett massa festande överlag i veckan. Fammo och faffa kom till stan i torsdags, tog hand om Elias medan jag och lilla e slog runt (med "slog runt" menas att vi spelade flipper. Jäklar vad vi har legat av oss? Sällan har så mycket kulor sprätts iväg för så få poäng...). Hemma vid halv tolv. Fredag - middag hos mormor. Vi skulle ta en tidig kväll. Hemma vid halv två. Lördag - "familjemiddag" med Emil och Hanna och deras respektive föräldrar. Vi skulle verkligen ta en tidig kväll. Hemma vid halv tre. Det är semester det.
Har invigt videokameran, och det lär kunna dyka upp något smakprov inom kort om vi bara lyckas hitta ett ställe där vi kan hosta dem.
Bilder. Jaja, i morgon.
En veckas ledighet har också inneburit en veckas bloggpaus, men nu är Daddy Fool åter på banan igen. Och det är ju inte så att det inte har hänt något under tiden. Nyåret har vi redan avhandlat. Sedan vi kom hem har vi knappt haft en dag för oss själva; så idag var det skönt att, efter att tvätten var avklarad, sjunka ihop som julmatspösiga små högar i soffan och äntligen börja spana in om den där serien Prison Break som "alla" tittar på nu verkligen lever upp till hypen (jotack, helt ok åtminstone, och ett ovanligt bra driv i berättandet).
När vi inte var tvungna att hoppa ner på golvet och ta oss an Elias, alltså.
Han har börjat förfölja oss. Oerhört kul. Numera går det också plättlätt att leka tittut med honom när han tittar ut genom köksdörröppningen och man själv står i vardagsrummet. Men det där med disciplinering är svårare. Vi letar efter rätt uttryck men har inte nått riktigt ända fram ännu.
<- Det sista du ser innan han kör över dig.
Scenariot är att han ålar fram till närmaste ryckbara sladd, eller vältbara blomkruka, eller ständigt denna förbannade digitalbox, och man ropar med strängast möjliga röst.
Det går alltså käpprätt.
Säger man "AJAJ" garvar han bara. Liksom vid ett "NEJ" och den stora humorklassikern framför andra, "AJABAJA". "FY!" ignorerar han fullständigt.
Naturligtvis lyfter vi bort honom, men det första han gör då är att titta bakåt, en gång, flina och blinka åt oss, och åla tillbaka dit han var. Försöker man distrahera honom med en boll eller PET-flaska (ständigt dessa förbannade PET-flaskor!) puttar han resolut iväg denna till den plats där de spännande sladdarna/blomkrukorna står. Repeat to fade.
<- Ah, inget går upp emot en middagslur.
Julmatspös, ja. Från och med i morgon är det tid för kadaverdisciplin igen. (det var egentligen idag, men vi hade så mycket salta kex kvar...) (okej, det här börjar inte bra) Ambitionen är att banta bort en Elias innan sommaren, alltså ungefär tio pannor. Han får inte vara med och banta, för övrigt.
Ett massa festande överlag i veckan. Fammo och faffa kom till stan i torsdags, tog hand om Elias medan jag och lilla e slog runt (med "slog runt" menas att vi spelade flipper. Jäklar vad vi har legat av oss? Sällan har så mycket kulor sprätts iväg för så få poäng...). Hemma vid halv tolv. Fredag - middag hos mormor. Vi skulle ta en tidig kväll. Hemma vid halv två. Lördag - "familjemiddag" med Emil och Hanna och deras respektive föräldrar. Vi skulle verkligen ta en tidig kväll. Hemma vid halv tre. Det är semester det.
Har invigt videokameran, och det lär kunna dyka upp något smakprov inom kort om vi bara lyckas hitta ett ställe där vi kan hosta dem.
Bilder. Jaja, i morgon.
2 Comments:
Jelena hälsade till dig idag, för jag kan inte komma på någon annan hon träffat som heter "Mateo" ... =)
Det var inte bara så att hon sa "mate-o", som i "G'day, mate-o!", då?
Nå, hälsa tillbaka!
Sitter numera på Lindhagensgatan, så lunch är väl inte en helt usel idé kanske...
Post a Comment
<< Home