Sunday, August 06, 2006

Vilda djur och andra

Lilla e fick välja hur hon ville tillbringa sin sista dag i frihet, så vi tog Elias till Skansen. Mommo hängde också på.

Skansen ja. Jag är ju inte direkt djurmänniska, för att uttrycka det milt, och mina föräldrar har aldrig missat ett tillfälle att påminna mig om hur blasé jag var när de tog mig dit i min äckligt kaxigt lillgamla barndom. De hade nästan gett upp när vi kom till varggropen. Nästan. De hade väl någon idé om att skogens vildaste och mest mytomspunna rovdjur skulle pigga upp mig.
Ack nej.
"Jaja, var är Rödluvan då?" sa jag surt, och därmed var den dagen förstörd.

Det är en väsentligt annorlunda upplevelse att gå på Skansen när man är småbarnsförälder. Naturens under. Mäktiga bisonoxar, med underligt små och hulliga kalvar (eller vad det heter), söta små igelkottar med tassar som svarta fågelfötter, en jättelik säl som ligger och solar och inte verkar sakna havstemperaturen det minsta.
Även om Elias förstås är lite liten för att förstå vilka alla de där mer eller mindre oformliga prylarna som ser konstiga ut och låter konstigt och luktar konstigt egentligen är, så är det lite speciellt när det knallar förbi en påfågel i godan ro, eller när han får klappa en get. Jag hade hoppats att få en bra bild på getklappningen. Det blev en suddig bild, och det som hade blivit en bra bild skymdes i stället av någon annan unges mammas rumpa.
Men det blir väl fler gånger.
Han var nära att stoppa en getlort i munnen, men det ordnade sig.

Hur gör de de där getterna så snälla, förresten?

Någonstans vid uttrarna blev han gnällsjuk, och sedan vidtog en orolig halvtimma. Men han lugnade ner sig till slut och när vi börjat traska mot utgången somnade han i vagnen, ironiskt nog när vi körde över en rätt lång sträcka med kullersten. Det såg nog rätt mysko ut.

Djurgårdsfärjan hem, och på det hela taget en kanondag.

Men ät för guds skull inte lunch på Solidens paviljong. Sämsta på länge. Charmigt som en skolmatsal, ungefär, och ungefär samma klass på krubbet.
Men det faktum att Gullan Bornemark stod på scen utanför och höll i barnens allsång räddade lite av helhetsintrycket. Dock inte smaklökarna.

Apropå påfåglar förresten, så drog Pride-paraden förbi nedanför fönstret igen igår. Den var ännu längre än förra året. Elias tyckte väl den var småintressant - i fjol sov han ju bara. Han blev i alla fall inte rädd av musikvolymen, och hans pappa stuffade till och med lite när en av vagnarna spelade Shakira, som jag i vanliga fall får våldsamma allergiska reaktioner av.
Sedan gick vi till lekparken och allt var precis som vanligt.
En riktigt bra helg, alltså.

Och i morgon ska jag inte gå till jobbet. Coolt.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home