Bröllopsbestyr

<- Sverige åkte ur VM, men det verkar inte göra något.

Det var ett tag sedan jag var här, men de senaste veckorna har mest bestått av en dimma av trötthet. Elias är i en fas där han vaknar 06:30 - prick - oavsett när vi lägger honom och min vana trogen har jag trots det svårt att komma i säng på kvällen (se bara på tidskoden vid det här inlägget!), utom när jag nattat honom och kraschat bredvid i sängen.

Lilla e är förkyld, så hon har det ännu jobbigare än jag, och på lördag ska jag vara toastmaster på bröllop, och från och med måndag och i princip fram till pappaledigheten (det är 39 dagar kvar, och jag räknar dem alla) är det jag som har ansvar för att hålla saker och ting flytande på jobbet.

<- En av de sista bilderna på Sunk-Bamsen. Bild på Bamsen 2.0 kommer. Skillnaden är slående.

Borde kanske inte, om man bara ser det till den mentala hälsans skull, ha åtagit mig bröllopsrollen, men bruden är lilla e:s bästis från uppväxten, tycker av någon anledning att jag är en kul typ, och var den som gav Elias Bamsen när det begav sig. Så vi har mycket att tacka henne för.
Bamsen fick en extreme makeover i tvättmaskinen härom veckan förresten, och om man bortser från trynet - som var bortom all hjälp - är han tillbaka till sitt vanliga blekrosa jag. Återföreningen gick smärtfritt.

Bara för att komplicera saker och ting ytterligare är bröllopet tysk-svenskt. Don't mention Der Fussball.
Men det blir nog bra.

Annars är det inte så värst mycket nytt. Elias är som sagt irriterande morgonpigg just nu och klättrar ur sängen med oroväckande lätthet (och nio gånger av tio är det med fötterna först!), lilla e har klippt honom igen, han gillar skor ännu mer nu när han vet vad de heter (idag hasade han runt en lång stund med en av sin mammas flofflor på högerfoten) och när man säger ifrån till honom nuförtiden skrattar han inte av oförstånd utan av rent, oförfalskat trots.
Härligt.