Femårsplan

Inte för att man ska planera för långt fram i tiden - det finns så mycket som kan hända och om fem år kanske Sveriges nya telekomcentrum ligger i Nässjö eller vi har vunnit 274 miljoner på Lotto och flyttat till Bahamas där vi driver en rom- och cigarrbar (det är Daddy Fools pensionsplan, om någon undrar) - men om inget oförutsett inträffar, vet vi i alla fall var Elias ska tillbringa en stor del av sin vakna tid fram tills att han börjar skolan, när blir det, 2011? 2012?

Hur som helst, vi har alltså fått dagisplats. Mitt under babyboomens kulmen, i Maria-Gamla Stan, tre och en halv månad i förväg och på stället som var vårt förstahandsval. Det är nästan lite för bra för att vara sant, så vi väntar på en oundviklig backlash.

Inte för att vi har haft överdrivet mycket kontakt med kommunen, eller - i de flesta sammanhang - särskilt höga tankar om den, men människor som dagishandläggaren i vår stadsdel ger oss faktiskt tillbaka en hel del av tron på den förvaltande delen av mänskligheten.
Att pussla ihop vilka barn som ska hamna var och ha mer eller mindre rimliga önskemål från tusentals föräldrar att i möjligaste mån försöka ta hänsyn till verkar vara en sådan där arbetsuppgift som får mitt eget stundtals stressade jobb att verka som en långtråkig semester i jämförelse. Att hon dessutom tar sig tid att vänligt och tålmodigt svara på alla oinsatta och ibland rentav korkade frågor som diverse orutinerade småbarnsföräldrar (läs: Daddy Fool) ringer och stör med mitt i schemaläggandet gör förstås inte saken sämre.
Tack - om du mot förmodan läser det här. Vi är helnöjda!

Inskolningen börjar i slutet av augusti, så jag kommer att vara hemmapappa i några veckor först. Det känns kul, och lite, lite skrämmande.

Idag har vår stora fina goa snart dagis-pojke gungat, åkt rutschkana (i mammas knä) och ätit grus. På det hela taget en kanondag. Och pappas feber är på väg ner. Och i morgon kommer fammo och faffa och hälsar på igen. Det var ju flera veckor sedan sist.

Då ska vi visa dem var dagiset ligger.