Wednesday, May 03, 2006

Clawfinger

<- När han ser ut så där, så har han nåt bus på gång.

Blöjhinken, alltså.
Vi borde ha anat.
Vår papperskorg, som hunnit bli ganska sunkig vid det här laget, har länge varit ett av Elias mest älskade tidsfördriv. Den har ett flipfloplock som flippar och floppar på ett för honom oemotståndligt sätt. Att han klämmr fingrarna vid en del flippar, så de blir floppar, verkar inte avskräcka honom.

Det kombineras också med att han pillar på allt han kommer åt.
Det var alltså bara en tidsfråga innan han skulle göra blöjhinken till skattgömma.
Vi borde - som sagt - ha anat.

Hittills har bland annat babyoljan, pappas doseringsmugg för medicinen (bläh!) och Elias vattenflaska (megabläh!) fått räddas ur de bajsbemängda djupen. Hans pappa har slutat ta av sig klockan. Bara utifall.

<- Upp-å-nervända VÄÄÄÄRLDEN!

Över huvud taget är hans upptäckarlusta stadigt växande. Det är skönt ibland, så till vida att vi nu till exempel kan befria honom från spjälsängen på morgonen och krypa till kojs igen en stund medan vi låter honom traska omkring i vårt säkrade sovrum. Han kan spegla sig i balkongdörren i en kvart ibland.
Med lite tur stänger han av min väckarklocka medan han håller på. Det vore väl en giltig ursäkt för att vara försenad?

Fortfarande fruktansvärt mycket att göra på jobbet, därav bristen på blogginlägg, men nu ska det börja lugna ner sig inför sommaren, peppar peppar ta i trä. Då kanske man har tid och ork att göra lite nytta när man kommer hem också.
Det är nog första gången jag har deppat lite över att det här var en kortare arbetsvecka än vanligt. Det hade varit skönt att sprida ut eländet på fem dagar i stället för att hinna med allt på fyra.

Resten av familjen hade också en jobbig dag. Elias hade ont någonstans och hade flera ångestfyllda utbrott som hans mamma inte sett maken till sedan koliken klingade av. Hon ringde till och med sjukvårdsupplysningen för att kolla om det kunde vara tänderna (nummer 9 och 10 är genom köttet och redo att börja bitas) eller öronen, och var på vippen att ringa och be mig komma hem. Men efter en rejäl prutt blev det bättre, så vi gissar på magen. Nu sover han sött, gubbstackarn.

<- Men frisyren, alltså...

Men våren är här! Över 15 i morgon, säger de. Efterlängtat. Och i helgen blev vi på nytt bortskämda av fammo, som firade Valborg i ett småregnigt Stockholm. Valborg blev för övrigt väldigt lugn för vår del - igen. Mest på grund av att Lillskutts partaj kvällen innan blev ganska o-lugnt. Men vi hade fruktansvärt kul.

Idag skulle jag ha homestylat inför lägenhetsvisningen i morgon (håll tummarna). Men det var fotboll, och, ja.
En dag ska jag berätta för Elias om Paulinho.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home