Stormsteg

<- På egna ben!

För tre dagar sedan tog Elias sitt första steg.
I förrgår tog han två steg i följd.
Igår tog han fyra steg i följd.
Så här långt idag - så här långt - är rekordet tio. I och för sig småsteg, i och för sig på sammanlagt drygt en halvmeter. Men ändå.

Killen är tvåbent nu, det är bara att konstatera.

Om det är full fart på Elias så är hans föräldrar desto långsammare i vändningarna. Både mamma och pappa är trekvartsdäckade i värsta vårsnuvan (har fortfarande inte haft en sjukdag på jobbet, men gudarna ska veta att det var nära igår...).

<- Okej, man kan inte lyckas varje gång...

Babysim var liksom inte att tänka på, vi borde förses med plastdräkter och Biohazard-skyltar. Men eftersom vi precis börjat på ny kurs är det inte bråttom med återbadet.

Elias har inte varit snuvig sedan november, mirakulöst nog. Vi får väl se om han klarar sig undan våra bacillusker den här gången.

För ett år sedan idag satt jag och skrev det tredje inlägget i min alldeles nya pappablogg och hade sedan något dygn drabbats av Den Stora Pappapaniken. Då hade jag ändå inte kunnat föreställa mig att allting skulle bli så dramatiskt vid själva förlossningen och så oerhört underbart fantastiskt efter den.

Just nu sade det förresten klonk under tangentbordet. Det var Elias som (i och för sig med stöd av soffan och mitt knä) traskat in under skrivbordet och sträckt på ryggen. Full fart. Han tog den smällen, liksom han tar de flesta, med ett beslutsamt leende.

Ikväll ska vi på middag hos mommo. De kommer att bli så impade och förhoppningsvis klara sig från snuva.