15 av mitt livs längsta minuter

<- Men han har coola kläder i alla fall.

Ikväll skulle jag natta Elias enligt vår nya metod, som lilla e plockat upp när hon sett Supernanny eller nåt i den stilen (själv får jag allergiska reaktioner av att se mer än två minuter av sådana program, men hon är tåligare än jag, vilket är hela poängen med det här inlägget).

Släcka lampan, lägga gubben i sängen, stoppa om, och sedan bara sitta där. Helst utan att röra sig över huvud taget, naturligtvis utan att prata eller sjunga och helst av allt utan att ens titta åt gubbens håll. Bara... existera, liksom.

Det fanns mycket att ignorera. Elias ställde sig upp i sängen, hoppade upp och ner i vrede och skrek så att hela huset skallrade. I. Femton. Minuter. I. Sträck.

Samtidigt satt jag där i mörkret och var gråtfärdig - kände mig som världens sämsta *) pappa och varenda impuls i min hjärna var inriktad på att resa sig upp, lyfta upp gubben, krama gubben, pussa gubben och smeka gubben över håret och viska att pappa är här och aldrig kommer att gå ifrån gubben.

Sedan lade han sig ner, tittade genom spjälorna (ja, jag kollade på honom i ögonvrån då), viskade andlöst Pa. Pa. och började sedan på ömkligast möjliga sätt krafsa på spjälorna med fötterna. Då sprack det nästan. Han vet verkligen vilka knappar han ska trycka på, den lille manipulatören...

...men sedan mofsade han runt lite och slocknade.

När jag beklagade mig för lilla e sa hon "Men du måste ju skilja på om han skriker för att han är ledsen eller för att han bara vill ha uppmärksamhet!"
Eh, jo, det förstås.
Jag gör skäl för namnet Daddy Fool.
Stackars gubben.

Bara att hoppas att man blir visare med åren. I morgon fyller jag 29. Önskar mig vårvindar. Snarast. En snöstorm till och jag börjar spela på läppen.

Idag var det förresten tre år sedan vi flyttade in i lägenheten, och därmed hade vi rätt att ställa oss i Svenska Bostäders interna kö. Vilket vi gjorde. Kollade runt på hyresnivåerna för större lägenheter och noterade att man förväntas betala uppåt 14 papp i månaden för en nybyggd femma i Hammarby Sjöstad. Jotack, det låter ju som hittat. Not.
Ytterligare ett triangelbyte föll samman idag, förresten. Fast den här gången vet vi inte ens hur lägenheten vi gick miste om såg ut.

*) Först skrev jag "främsta", vilket lilla e just nu sitter och hånskrattar åt. En Freudiansk felskrivning, om något.