Ena foten framför den andra

<-Tyvärr finns inga bilder på den historiska tilldragelsen ännu. Jobbar på det. Fast för inte så länge sedan var krypbilder också en bristvara. ;)

Även de längsta av resor inleds med ett steg.
Elias tog det steget någon gång kring kvart över sex ikväll.

Han stod upprätt, utan stöd, svajade nästan inte alls, efter några sekunder lyfte han ena foten och satte ner den igen några centimeter framför utgångspositionen.
Så enkelt, så bleeding obvious och så otroligt fantastiskt.

Det har blivit ett par steg till sedan dess, och som faffa (som fick medalj i Vasaloppet, grattis!) sa när han ringde: "Om en vecka springer han!". Nja, det är väl kanske att ta i, men tanken svindlar.

Detta i kombination med att han häver sig runt bordet, kryper snabbare än blixten och har armmuskler nog för att rycka PET-flaskan ur pappas händer gör att man återigen - för vilken gång i ordningen vete 17 - slås av hur himla fort allting går.

Om två och en halv vecka fyller han ett år.
Om knappt ett dygn fyller den här bloggen ett år. Om det nu är något att fira med tårta vet jag inte. Fast kanske jag åtminstone kan fylla på den med de senaste tre veckornas bilder innan dess?

Å andra sidan ska jag, av skäl som ligger utanför min makt, på Café Opera i morgon kväll. Och det är ju en dag i övermorgon också...

Å tredje sidan var det lika bra att fixa bilderna ikväll. (det finns alltså rätt många "nya" sådana om någon vill scrolla neråt) Vi avslutar här till höger med att avslöja Elias senaste trick för att träna upp sina muskler. Han leker bogserbil. Gubbe med släp.

Grabben är inte riktigt klok, vilket bara är en av många anledningar till att han är sötast i världen.