Tuesday, April 18, 2006

Tunga skift

<- Han börjar visst få en kalaskula. Pondus, kallas det. Notera även påskhelgsreliken i högerhanden. Det var inte han som åt godiset. Hedersord!

Sådär, hemma igen. Det blev inte en fullt lika smidig tågresa som vi blivit bortskämda med hittills. Elias var gnällig ända fram tills Sundbyberg, då den välsignade ungen somnade, hisskön i Västerås var ungefär som på Systemet vid Götgatan-Folkungagatan en fredageftermiddag efter lön klockan 17:50, och eftersom vi hade nio minuter på oss kånkade vi upp pojken och väskan och vagnen och hela middevitten uppför trapporna, ochnär vi sedan skulle på tåget var bagageutrymmet överbelastat långt bortom det absurdas gräns.

Men hem kom vi. Elias fortsatte gnälla under kvällen, men har varit lite lugnare idag (men blöjbytena har plötsligt blivit det tråkigaste som finns i hans lilla värld och vi får ta till nya kreativa knep hela tiden för att överhuvud taget få rent på honom).

Men igår kväll somnade han på mammas axel innan han ens hade hunnit få välling, och ikväll drack han en tredjedel av flaskan innan han började mofsa runt i sin Who Needs Sleep-pyjamas. Frågan är för övrigt väldigt retorisk. Men besvaras ändå. Han behöver sömn, tydligen. Vi med. Allt ikappsovandekapital försvann i natt, när jag inte lyckades slockna förren vid 02 (och fyra timmar senare gick den lilla biologiska väckarklockan i spjälsängen igång).

Är det här osammanhängande?

Nå; efter flera månaders stiltje på mjölktandsfronten verkar nr nio, tio, elva och tolv vara på väg, och detta ungefär samtidigt. Det kan nog vara en del av förklaringen.

Nu är det nog läggdags för pappa.

3 Comments:

Blogger Space babe said...

Jag säger det igen: vilken underbart söt son ni har!

20 April, 2006 17:14  
Blogger Space babe said...

Och jag har inte hört historien om när du slutade intressera dig för ishockey 2002. Lämna hos mig eller mejla. Dålig på att komma tillbaka till mina kommenterer.

20 April, 2006 17:14  
Blogger Daddy Fool said...

Så här var det: OS 2002 var min sista riktiga, totala, nördolympiad. Vilket kanske kan ha att göra med att jag, mitt under spelen, träffade Erika. Efter två i mina ögon lyckade dejter sköt hon upp den tredje ett par gånger, för att hon hade "ont i halsen".

Antog att hon började få kalla fötter och bestämde mig för att lura henne i fällan. Erbjöd mig att trotsa snöstormen utanför och komma över med te och håning. Hon sa ja, vilket jag inte hade väntat mig och vilket försatte mig i något av ett dilemma, eftersom jag egentligen hade tänkt se hockeykvartsfinalen Sverige-Vitryssland den kvällen.

Å andra sidan var det ju en enkel match för Tre Kronor, nationens stolthet...

...så jag kämpade mig igenom snön och vi drack te med håning och pratade och hånglade en hel del trots att det där med det halsonda var sant (någon dag senare fick hon åka in till akuten och tömma var ur den halsböld det visade sig vara. Najs!)

Så här i efterhand har hon berättat att det var då, den kvällen, hon förstod att hon var kär i mig.

Nästa morgon konstaterade jag att Sverige förlorat mot Vitryssland med 4-3 och att jag inte brydde mig det minsta. Det var en ovanligt vacker februaridag vad mig anbelangade. Jag var botad.

(att bota mig från fotbollsnörderiet är det dock tveksamt om någonting kommer att kunna göra)

Signe är för övrigt rätt söt, hon med. :)

21 April, 2006 01:31  

Post a Comment

<< Home