Lidnersk knapp

Då har Elias lärt sig ett nytt trick igen. Mest är det nog fammos och faffas "fel", de har indoktrinerat honom både länge och väl när det gäller strömbrytarens ädla konst, och lampor har han alltid verkat gilla, så det var väl väntat...

Hur som helst, han har börjat släcka ljuset.
Så pass att det verkar vara hans nya favoritsysselsättning.
Ganska praktiskt egentligen, för vår elräkning är inte att leka med.
Poängen är nämligen att medan han kan släcka en lampa - och gör det, om och om och om och om igen - är han någon centimeter för kort för att tända den igen.

Det ser således mörkt ut för vårt hushåll den närmaste framtiden.
Tills han vuxit någon centimeter till.

Vilket i och för sig inte borde dröja speciellt länge. Han lär ha passerat 80 centimeter nu, och eftersom armarna också växer har vi börjat inse att det är hög tid att köpa spiskantsskydd och kylskåpspoesin kryper stadigt uppåt på dörren för att i det längsta försöka undvika att han tuggar i sig något av de fantastiska alstren, typ

vilken
smak
har
ett
jag

och de andra som vi aldrig riktigt fått klart för oss vilka som satt dit, eller när.

kylskåp
utan
ironi

är i alla fall min. Den sitter högst upp till höger på kylskåpsdörren. Och så säger folk att jag inte har sinne för ordning.

Borde göra en som lyder

ät
inte
denna
poesi

Den ska nog sitta rätt högt.

22 dagar kvar.