Rödöga

När lilla e tog Elias till dagis i morse fick de vända i dörren. Det röda ögat som vi lagt märke till på morgonen och trodde kanske var en rest av gårdagens fotbollsskada (han spreng in i mitt knä, men var glad ändå), identifierades med en enda blick av fröken som en ögoninflammation som redan däckat två av hans avdelningskompisar.

Så de gick till doktorn i stället och fick det bekräftat. Elias var glad ändå och fick ett bokmärke som han rev sönder, fast det var inte illa ment.

När jag kom hem - rödögd, men av helt andra skäl - från jobbet hade han sovt middag och blev fruktansvärt sur när vi väckte honom. Elias utbrott har blivit allt mer sällsynta de senaste månaderna, på den nivån att jag inte kan komma ihåg när han senast hade ett, men vaknar han på fel sidaq så gör han. Och så kanske han hade ont också. Så vi daltade med honom och förklarade mitt under skrikattackerna att när man är sjuk gäller inte lördagsgodisregeln.

Man tror inte att han snappar upp så mycket när han skriker och gråter okontrollerat, men när vi bytte blöja inför maten tittade han på mig och sprack upp i ett jätteleende, varpå han förklarade "När man är suuk, DÅ får man godis!"
Fast först var det mat, i form av kycklinggryta och ris. Elias ville bara ha ris till en början, som vanligt, och när vi försökte truga i honom kött och grönsaker blev han gnällig och sa "Ta BORT den!" och pekade på en gul grönsaksbit på gaffeln. "Men Elias, det där är paprika", sa lilla e. "Jaha. DET är gott!" sa Elias och slukade den. Sedan gick det väl helt okej med maten, för att inte tala om godiset. Ungefär som vanligt, alltså.

Pottandet går så sakteliga framåt, vi lyckas inte varje dag, men de tre guldstjärnorna han hade samlat ihop genom pottkissande fram till för två veckor sedan har nu fått sällskap av fem till. Dessutom älskar han Bajsboken och att berätta "Där är bajs på mattan, måste torka det" (bara i boken, tack och lov) eller "Det där är toalettpapper", med perfekt uttal. Han har börjat fastna ibland när han ska säga saker som börjar på S. Det känns lite som om han anstränger sig så mycket för att säga rätt att det blir fel. När han inte tänker efter går det oftast som en dans.

Pappa har en sådan där lite speciell vecka på jobbet och jag hoppas verkligen att jag inte blir smittad. Att inte kunna se när det är dags för slutkorr vore, för att uttrycka det milt, inte optimalt.