Springa jättefort
Det är en vecka sedan nu som jag kom hem från jobbet och sade till lilla e att det var dags för mig att göra något som jag skjutit upp väldigt, väldigt länge... nämligen att börja träna inför Midnattsloppet.
Vägen mot ett sundare liv har inneburit tre löprundor så här långt, sammanlagt sisådär 25 kilometer, vilket antagligen är mer än jag sprungit sammanlagt under de senaste fem åren. Det har gått förvånansvärt bra att få igång kroppen. I torsdags, efter de första trehundra meterna, hade jag håll, kramp i båda vaderna och halsen kändes som om jag druckit klorin. Jag bet ihop, lufsade på, och kom väl sisådär en 5-6 kilometer innan värken i höger knäskål blev för påträngande, inte på ett "det här har du inte gjort på ett tag, va?"-vis utan ett "nu går jag i strejk och tar menisken med mig"-vis. Så jag promenerade sista biten hem, och stretchade ordentligt överallt utom, insåg jag nästa morgon när jag skulle ta mig upp ur sängen, framsidan av låren.
I söndags var jag återställd och lufsade i en timme prick, runt Årstaviken med en extra avstickare genom Årsta Torg (jag sprang fel, okej) och slutade inte förrän jag började få skavsårskänningar under vänster fot. Jag fick inget skavsår, däremot kunde jag inte stödja på den i måndags.
Igår kom jag hem från jobbet klockan 21:15, och stack ut och joggade, inte lufsade, i trekvart. Gick bra det med. Den här gången var det högerknäet igen, och vänsterfoten känns mer än lovligt mör idag, åtminstone när jag trampar på trösklar, men som helhet har jag kommit långt fysiskt, betydligt mer än 25 kilometer på det själsliga planet, och efterverkningarna blir mindre och mindre för varje gång.
Två pass till, söndag och onsdag, inplanerade innan den 18. Sedan ska jag vila mig i form.
Jag tar ingen kvällsdrink heller. Inte i veckorna, i alla fall.
Tobaken, då? Jösses, give a guy a break.
Vi har dessutom hunnit med att göra en tidning också. Nr 7 blir riktigt bra.
Och Elias är tillbaka på dagis. Det verkade som ett kärt återseende. Det är rätt otroligt att det snart är ett år sedan hans första inskolningsdag, och ännu mer otroligt är allt som hänt under mellantiden.
Vägen mot ett sundare liv har inneburit tre löprundor så här långt, sammanlagt sisådär 25 kilometer, vilket antagligen är mer än jag sprungit sammanlagt under de senaste fem åren. Det har gått förvånansvärt bra att få igång kroppen. I torsdags, efter de första trehundra meterna, hade jag håll, kramp i båda vaderna och halsen kändes som om jag druckit klorin. Jag bet ihop, lufsade på, och kom väl sisådär en 5-6 kilometer innan värken i höger knäskål blev för påträngande, inte på ett "det här har du inte gjort på ett tag, va?"-vis utan ett "nu går jag i strejk och tar menisken med mig"-vis. Så jag promenerade sista biten hem, och stretchade ordentligt överallt utom, insåg jag nästa morgon när jag skulle ta mig upp ur sängen, framsidan av låren.
I söndags var jag återställd och lufsade i en timme prick, runt Årstaviken med en extra avstickare genom Årsta Torg (jag sprang fel, okej) och slutade inte förrän jag började få skavsårskänningar under vänster fot. Jag fick inget skavsår, däremot kunde jag inte stödja på den i måndags.
Igår kom jag hem från jobbet klockan 21:15, och stack ut och joggade, inte lufsade, i trekvart. Gick bra det med. Den här gången var det högerknäet igen, och vänsterfoten känns mer än lovligt mör idag, åtminstone när jag trampar på trösklar, men som helhet har jag kommit långt fysiskt, betydligt mer än 25 kilometer på det själsliga planet, och efterverkningarna blir mindre och mindre för varje gång.
Två pass till, söndag och onsdag, inplanerade innan den 18. Sedan ska jag vila mig i form.
Jag tar ingen kvällsdrink heller. Inte i veckorna, i alla fall.
Tobaken, då? Jösses, give a guy a break.
Vi har dessutom hunnit med att göra en tidning också. Nr 7 blir riktigt bra.
Och Elias är tillbaka på dagis. Det verkade som ett kärt återseende. Det är rätt otroligt att det snart är ett år sedan hans första inskolningsdag, och ännu mer otroligt är allt som hänt under mellantiden.
posted by Daddy Fool at 11:55 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home